Föräldratjänst?

För ett tag sedan läste jag i Kitty Jutbrings blogg om föräldratjänst, ett ord som jag mer och mer funderat över och tycker att alla borde tillämpa. För annars heter det ju att man är mamma/pappaledig och ledig är väl det sista man är. När man är ledig kan man ligga på en solstol och bara steka hela dagen lång, inte behöva bry sig om varken blöjor eller mat. När man är småbarn är man ju faktiskt aldrig ledig, om man inte skaffat barnvakt för en kväll förstås. Just nu har jag så fruktansvärt mycket i mitt huvud, förutom alla blöjor som ska bytas, flaskor som ska värmas, hus och hem som ska skötas, skjutsa och hämta barn på dagis och allt sånt. Men tyvärr verkar folk ha svårt att förstå att den där berömda supermamman finns inte, och man orkar inte hur mycket som helst bara för att man är mammaledig.
Just nu är vi uppbokade varenda helg enda fram till juni. Och visst, vi har ju själva valt det men usch så jobbigt det är att hålla reda på allt. Här hemma behöver vi "renovera" och organisera BIG TIME och utöver det har jag tagit på mig ganska mycket ansvar inför Mogata Marken på lördag där vi ska stå med dagis och sälja langos, ha ponnyridning och klädbytardag. Varav klädbytardagen har jag allt ansvar för och ska hålla kontakten med folk som vill lämna in, fixa nyckeln till lokalen, finnas på plats på lördag morgon före alla andra och även stanna när alla har gått hem för att städa. Hela min lördag går bort och istället för att umgås med min barn och se en överlycklig Vilma som får åka karusell så ska jag "jobba". Och så här såg det ut förra helgen också, och helgen före det. Jag engagerar mig i min barn och vill gärna fortsätta med det men om ett fåtal ska göra allt och de andra flyter med på en räkmacka då blir jag ganska irriterad. Jag får bli bättre på att säga nej helt enkelt. Tur i oturen så är jag ju faktiskt mammaledig för hade jag samtidigt jobbat heltid, hade jag aldrig kunnat ha så mycket i huvudet samtidigt.

Irriterande!

Det är så irriterande och frustrerande att jag verkligen känner mig peppad och taggad inför träningen och att komma iform men alltid är det nåt som förstör för mig! Igår testade jag ett nytt pass på Friskis o Svettis, det hette intensiv jympa. Jag tänkte att det är väl ett pass med ordentligt flås och fullt ös men icke! Det var bara en massa spinkiga vältränade människor där och passet hade bara konditionsövningar med hopp i, ofta hopp med benen brett isär, vilket inte är det bästa för nån som fött barn nyligen. Och styrkeövningarna ska vi inte tala om! Armhävningar på en hand och en fot?! Jag som knappt kan göra en vanlig! Det kändes bara onödigt att ha åkt in till stan för det. Och idag var passet här i sörping men vi kom igång sent med middagen och jag kastade i mig maten så jag var klar 1min innan jag behövde åka hemifrån vilket ledde till att jag hade maten upp i halsen under hela passet och som grädde på moset fick jag kramp i båda vaderna på slutet. Aaaargh så irriterande! Imorgon har jag vilodag från träningspass men ska nog ta en långpromenad medan Vilma är på dagis. Har jag sagt att vi köpt ny vagn? En brio Go som vi är supernöjda med! Värd varenda krona!

Idag passade jag på att märka klart allting inför klädbytardagen på lördag. Jag insåg att våra barn har vääääldigt mycket kläder. Här kommer en bild på en del utav allt!

Hektiskt!

Igår hade vi ännu en hektisk lördag, tagen direkt ur en småbarnsförälders liv! Jag hade lite viktiga ärenden att fixa på stan så jag var där till klockan tio igår, klockan 12 var det träning. Sen direkt hem och hämta Vilma och en stereo, klockan 14 skulle vi vara i bygdegården där dagis skulle fixa disco. Jag är med i gruppen som fixar med roliga grejer på dagis och behövde vara där före alla andra, kl 15 kom alla barn. Sen var det fullt ös. ballongsmällande, korvätande och popcornkastande i 2 timmar, sen direkt hem för att ta över Elsa från Roger eftersom han skulle iväg på en utekväll med en kompis. Så blev jag själv med båda barnen och de är båda väldigt hostiga så här satt vi i soffan och hostade ikapp till Vilma gav upp och ville lägga sig. Elsa sov i Rogers säng och hostade och snorade om vartannat hela natten och vid 5 vaknade hon vrålhungrig. Så vi gick ner och la oss på soffan och somnade om. Men man är lagom trött idag, och träningsvärk i hela benen! Inte har vi kommit ur soffan än heller...
Så har vi som vanligt en lugn vecka framför oss med mycket träning och mycket solsken! (hoppas jag iaf!) Och nästa lördag är det klädbytardag här i gympasalen! Just ja, då vet jag vad jag har att göra idag! Alla hundratals barnkläder och leksaker som ska märkas till försäljning...och ändå lämnade jag in på en annan bytardag för nån månad sen och sålde för 1900kr! Börjar förstå att mina barn har väääääldigt mycket kläder...

Bjuder på en film på Elsa från när vi låg på BB. Känns helt ofattbart att det bara är 4 månader sen hon kom till oss, känns ju som vi alltid haft henne här! Fast samtidigt kan jag sakna att hon är så liten och skör, det går för fort! 

Va?!

Hur kommer det sig att man ibland (inte så ofta med 2 barn) inte har nåt planerat alls på fritiden och vips så är det fullspäckat! Tror inte vi har nån obokad helg förrän midsommar knappt. Plus all träning som tillkommer! Det blir mycket flängande fram och tillbaka i bilen eftersom vi bor på landsbygden. Ibland saknar jag verkligen närheten till allt när man bodde mitt i stan!

Imorse blev jag så glad när jag lyckades övertyga Vilma om att ha en fläta i håret. Hon är verkligen ingen "tjejig" tjej och gillar inte uppsatt hår men jag tycker det är jättefint så jag passade på att fota ;)

Träningsnarkoman!

I januari slutade jag med helt med godis och höll mig till lite naturgodis på helgerna istället. I början av mars föll det dock och jag köpte hem lite godis och en chokladkaka, det var inte mycket egentligen och det smakade inte så gott heller men ändå tryckte jag i mig alltihop, som om det gick på rutin. Då blev det ett litet avbrott men veckan innan påsk slutade jag igen och höll mig hela påsken från att äta en enda godis! (STOLT!) Och nu är jag inne på tredje veckan utan, dock har det ju blivit lite fikabröd ibland som inte heller är så nyttigt. Men jag tror inte man kan vara för hård mot sig själv på en gång för då blir det för många krav att hålla sig till och det blir lätt jobbigt. Just nu har jag lite sug efter godis men jag känner samtidigt att skulle jag äta så skulle det inte vara gott, så jag ska hålla mig utan!
Träningen går också framåt och jag är inne i ett bra flow där träningen känns kul och inte tyngande. Igår körde vi 50min Indoor Walking (crosstrainer) och idag blev det ett jympapass här i Sörping som är det jobbigaste av dem tre som finns här. Snart är det dags att köpa nya springskor och ge sig ut och springa lite! Det är ju främst konditionen som ska jobbas upp så man orkar jogga en mil om 5 månader.
När jag får tid ska jag ta lite mått på kroppen, ska försöka att inte fixera mig vid nån speciell vikt utan hellre se framstegen på kroppen och att kläderna blir större och större. Redan känner jag att jeansen jag köpte på mellandagsrean är stora i midjan och det är ju ett bra tecken!
Hoppas ni vill hänga med på min träningssommar! ;)

Träning!

Äntligen har träningen kommit igång på riktigt! Har gått på två Friskis o Svettispass i veckan sen februari men nu har jag köpt ett ordentligt träningskort så nu ska det bli träning på schema 4-6ggr i veckan, ihop med min kompanjon Ida. Vårt mål är tjejmilen den 7e september så det gäller att ligga i! Ikväll blev det ett väldigt lugnt pass då jag vaknade med täppt näsa imorse och är på väg att bli förkyld. Men till veckan är det fullt ös som gäller! :) mitt mål är att på sikt gå ner 10kg och få tillbaka lite av min muskelstyrka jag hade förr. Är ju bara helt mammaledig några veckor till sen jobbar jag två dar i veckan så då får man lite aktiviteter på dagtid också :)
Imorgon är Elsa redan 4 månader så jag bjuder på en bild på henne och mig från förra veckan! :)

Ett år sen redan!

Nu är det redan ett år sen som vi började riva ut badrummet på övervåningen för att renovera. Jag lovade ju då att visa er lite bilder men har fortfarande inte gjort det så nu är det hög tid! Tyvärr har jag inga bilder från att golvet göts till att det är helt klart men det får ni stå ut med.  ;)

Om det är nån som renoverar sitt badrum och gillar vårat så hittar ni möbeln med handfat och spegel bland annat här. Sidoskåpet köpte vi dock från ikea då vi behövde extra mycket förvaringsplats. Badkaret hittar ni här! Visst blev det lite trångt men ändå har vi slagit ut väggen en meter och satt i ett takfönster, vi är supernöjda!

Mycket nu!

Förra veckan bestod av mycket blandade känslor. På torsdagen var det dags att ta farväl av en vän som dött väldigt plötsligt och alldeles för tidigt. Det var en ljus och fin begravning och hennes fantastiskt fina dotter dansade omkring som en liten älva framme vid kistan. Jag höll mig länge från att gråta för det kändes så overkligt men när jag såg henne där framme så brast det. Det känns så fruktansvärt att tänka på att hon får växa upp utan sin mamma nu, och sambon utan sin älskade. Vet inte vad jag skulle göra utan Roger, mitt liv skulle gå i spillror totalt. Usch! Mina tankar finns hos dem och deras anhöriga <3
På torsdag eftermiddag kom min syster med tåget och känslorna blev lite mer samlade med spänning och förväntan. Vi skulle nämligen åka till Ullared och sova på deras camping för att på fredagen kliva upp och gå direkt in och shoppa! Förut har jag bara åkt på försommaren eller hösten så att åka vid den här tiden var nåt nytt, nästan inget folk alls! Första timmen var det tomt i gångarna! Vi gick i lugn och ro hela långa dagen och hittade massor av fynd, bara en timme innan stängning satt vi i bilen och åkte hemåt ;)
Lördagen började stressigt då vi skulle ha namngivningsdag för Elsa men insåg att vi räknat helt fel på gästerna som skulle komma så i panik fick mamma åka till sörping och köpa engångsartiklar så det räckte till alla. Efter smörgåstårta, tårta, massor av fina presenter och bebismys med alla Elsas kompisar så hade jag och lillasyster planerat för en utgång som blev väldigt lyckad! Söndagen spenderades i soffan, haha! ;)

Ursäkta kvalitén på bilderna, detta fick bli ett mobilinlägg :) tråkigt nog så togs det inga fler bilder än på tårtan i lördags'c känns så synd när vi har en massa bilder från Vilmas dag men inga från Elsas :(
I bilden från gekås står Ola-Conny i bakgrunden och Anneli tyckte det var så häftigt att se en "kändis" så jag var tvungen att smygfota :p

Namngivningsdag!

På lördag ska vi ha namngivning för Elsa, istället för dop som de flesta andra har. Många har frågat vad hon önskar sig men eftersom vi har en dotter innan så har vi de viktigaste grejerna kvar efter henne och kläder har hon så det knappt får plats i lådorna. Men däremot har vi kommit på att presentkort är en väldigt bra grej! Vi kommer ju inom några månader behöva köpa både gåstol, bilstol och ny barnvagn. ( vi har en kombivagn men hon kan bara sitta framåt och vi vill nog ha henne bakåtvänd ett tag först) Därför känns ju presentkort på babyproffsen som en perfekt present! Jag har dock hittat några fina grejer från h&m home som jag gillar. Här kommer bilder på dem :) hittade även en lekbåge som man kan klämma fast på babysittern :)

Promenad!

Idag skiner solen och det droppar från taket så vi tog en promenad till lekparken! Den ena intog gungan direkt och den andra sov gott i vagnen. :)

Onsdag!

Nu har Elsa redan passerat tvåmånaders ålder. Igår var vi på läkarkontroll med henne och fick så mycket beröm för att hon är så vaken och glad. Här lyckades jag filma en liten snutt när hon skrattar åt Vilmas "fåret-Shaun". Jag hoppas filmen funkar att se då det är den första jag filmat med nya mobilen och lagt över till datorn.


Tack för alla kommentarer på förra inlägget! Jag gillar inte när folk vräker ut sina problem på internet för att alla ska tycka synd om dem och säga att de visst är värdefulla, så det var absolut inte det jag ville uppnå. Jag ville mest skriva av mig och få ur mig lite av allt jag gått och tänkt på, och det fick jag ju också.


Idag har vi egentligen babysång på schemat men jag kände mig lite febrig och hängig så Vilma är på dagis och Elsa och jag slappar hemma. Men nu ska vi göra oss klar för att åka lämna en grej som jag sålt. Jag försöker sälja av lite grejer som inte används och alla kontanter vi får tag i läggs i reskassan till London. :)

Hemlängtan!

Ibland mår jag så dåligt, vill bara krypa ner i ett svart hål och försvinna tills det gått över.Och när man går hemma mycket och inte har nån vuxen att prata med om dagarna så får det en att fundera mycket på sin tillvaro. Och jag har insett att det känns som om jag går och väntar på nånting, varje dag känns som om jag kommit närmare nånting och "snart är det inte långt kvar". Men bara för nån vecka sen slog det mig vad jag går och väntar på; Att få flytta hem. Det känns som jag bor här tillfälligt och snart ska jag flytta hem till mitt kära Sundsvall igen. Så när jag insåg att jag nog aldrig kommer få bo där igen, kanske som närmast när vi blivit pensionärer så känner jag mig förkrossad och börjar inse vad jag offrat mycket för att vara här idag.
   Tanken på att flytta till Roger när vi blev tillsammans var inte så främmande, självklart vill man vara med den man älskar. Och just då verkade timingen så perfekt! Jag hade en tillfällig anställning som precis tagit slut och Roger hade fått fast tjänst här nere och nästan nyss börjat på den så varför skulle han säga upp sig och sitta arbetslös hos mig? Det kändes ju bara mer fel. Men så blev jag gravid väldigt snabbt (och ja, det var planerat men vi trodde aldrig att det skulle gå på en gång) och då tänkte jag nog att vi har ju alla möjligheter att flytta med barnet också, inga problem! Men en månad innan Vilma föddes startade Roger sitt livs dröm, sin egen bilverkstad! Och det flyttar man inte så lätt på. Där och då insåg jag det inte, men nu har jag insett det, det var då jag blev fast här nere. Jag har lämnat alla mina vänner och hela min familj och släktingar för den här mannen och nu är jag fast är nere, just den tanken ger mig sån panik. Det är först nu jag insett att jag kommer aldrig ha mina syskon i närheten, vi kommer aldrig ha roliga spontana kvällar tillsammans, gå ut och äta, fira födelsedagar tillsammans, ingenting sånt. De få gånger om året vi ses så krävs det lång framförhållning och planering för att passa allas schema och då kanske vi ses intensivt i ett par dygn och det dröjer flera månader till nästa gång, likadant med min mamma. Även om vi har närmare till varandra nu än då så är det ändå tre timmar bort med bil. Jag mår så dåligt och blir så lessen när jag tänker på allt vi går miste om hos varandra, tänk vad fruktansvärt det kommer kännas när dem har fått barn och jag bara får se dem med flera månaders mellanrum mellan gångerna, usch!
   Ibland känns det som jag offrat för mycket, inte tänkt efter före. Roger lever sin dröm; familj, hus och egen firma. Men vad det det här jag drömde om? Att gå hemma med två småbarn och ha en man som jobbar 50-70 timmar i veckan? Njaaa, jag vet faktiskt inte svaret på det. Självklart älskar jag mig man mest av allt i världen, det finns ingen finare människa eller bättre far till mina barn, men tanken slår mig rätt så ofta. Vad hade jag gjort nu om jag inte flyttat hit? Om vi inte fått barn direkt? Om han inte startat firman?
   Usch, vad jobbigt sånt här är att tänka på. För att inte tala om mina vänner, vad jag saknar dem! Bara att ses spontant med nån som känner en ut och in och kunna prata om vad som helst. Eller bara diskutera gamla minnen....oftast blir man ju lite utanför när man träffar nya vänner här nere. Det är en ganska liten stad och de flesta känner till varandra, kanske gått i samma skola eller kommer från samma område. Jag har ju inget sånt! Det finns ju bara minnen sen 4 år tillbaka här nere, inga barndomsminnen eller gemensamma klasskompisar. Tror nog aldrig jag kommer känna mig hemma här på samma sätt som hemma. Nej just nu är allt bara blä, och det ända som kan ändra på det är att Roger säljer firman, vilket inte kommer hända inom de närmaste 40-50 åren. Men om tre veckor får jag ju iaf träffa min mamma, i  t r e   h e l a   d a r!

Filmtajm!

Idag är vår lilla skatt redan 8 veckor gammal! Kan inte förstå var dem 8 veckorna tagit vägen?! Nu börjar man se på henne att hon vill prata och skratta lite så utvecklingen går fort. Den här filmen är tagen för tio dagar sen. :)

Hallondoft!

3 för 2 på Body Shop's rea! Tyvärr verkar denna hallondoft vara slut i butikerna, men jag hittade den i deras webshop så nu är den på väg hem till mig! I somras köpte jag duschcreme i samma hallondoft och det var som att bada i geléhallon, så underbart söt och fruktig doft! Precis som jag älskar! Jag som blir torr som ett russin på vintern längtar lite extra till jag kan smörja in mig med den här krämen. :)

Men nu är det köpstopp för mig! Och det är jag själv som infört det. Haha! Efter att ha handlat upp en helt ny garderob till mig på mellandagsrean, och nu även fyllt på i Vilmas "växa-i-låda" med en massa fina plagg på halva reapriset nu i veckan så får det vara bra nu. Däremot har jag rensat ut allt i Vilmas förra storlek så det ska fotas och säljas. Tänker jag efter så handlar jag kläder rätt så ofta till mina barn (älskar ju barnkläder!) men eftersom jag handlar mycket begagnat och till nedsatt pris och sen säljer det vidare så har jag inte lagt många kronor på det egentligen. Då känns samvetet lite bättre när jag ser mina barns överfulla byrålådor ;)

Imorgon ska jag dessutom passa på att rensa igenom hela förrådet på övervåningen, julsakerna fick inte plats när de skulle tillbaka in där så det är nog dags. Där inne står flera kassar med kläder och saker som ska märkas och säljas på klädbytardagen till våren. Jag försöker med vad jag kan och sälja iväg för att få in lite kontanter som ska läggas i reskassan till vi ska till London i slutet av maj. :)

Hemma igen...

När Roger var ledig två veckor över jul och nyår så hann vi få tid att ta en lugn promenad i vintersolen och inviga vår syskonvagn som vi fått överta från några bekanta. Tyvärr var det ingen riktig liggdel till men vi löste det genom att köpa en mjuklift och spände fast den i den ena sittdelen, och vips så hade vi en fungerande syskonvagn. Egentligen är Vilma för lång för att sitta bekvämt i den men hon verkar ändå gilla att åka vagn ibland och bli "liten igen" för en stund. Det värsta är bara att få plats med alla vagnar, vi har ju också en med liggdel på till Elsa och en sulky till Vilma så det blir lite trångt.

Idag är vi hemma igen ifrån dagis för att magsjukan tog ett varv till där. Men vi har ju klarat oss hittills så varför bryta en trend? Därför håller vi oss hemma och slipper bacillerna.

2012!

 Som vanligt när det är nån speciell dag så är det ett väldans liv på facebook om glad påsk och god jul och hit och dit. Och ett väldigt tjat om hur detta år har varit och hur man hoppas att nästa år ska bli. Jag känner mer att imorgon är det tisdag och nästa år blir väl vad man gör det till?
Här kommer i alla fall en liten sammanfattning av vårt 2012 i bilder.

 Den här bilden är från januari och jag gillar den! Vi hade en barnfri kväll och gick ut på bowlingen. Några tråkiga omständigheter gjorde att jag kände att jag behövde muntras upp lite och det blev en lyckad kväll tillsammans!

 I februari fick Anneli sin födelsedagspresent; att jag kom till henne i Göteborg och vi gick på Kapten Röd på Lisebergsteatern. Det var en grym spelning! Troligen den bästa jag varit på och jag får flashbacks varje gång jag hör nån av låtarna. Det var absolut inte sista gången jag såg dem live!

 I mars kom det efterlängtade testet med två streck, jag var gravid igen! Vågade knappt tro att det var sant eftersom vi nästan gett upp på att få en bebis under 2012. Men vi hann ju precis!

 I april firade vi påsk hos min mamma och hennes man. Dit kom också min mormor, moster, syskon, morbror med sambo och Rogers föräldrar. Och vi passade på att avslöja att Vilma skulle bli storasyster genom att hon hade en tröja med texten STORASYSTER på magen. Det tog en stund innan någon reagerade men sen blev alla förstås väldigt glada!

 I maj åkte Vilma på vattkoppor! Det var så typiskt att det blev samma dag som dem skulle på utflykt med dagis. Som hon hade längtat efter att åka buss och ha en egen matsäck med sig! Men jag hann bara lämna henne på morgonen och åka till jobbet så ringde dem och sa att dem sett prickar i pannan. Så det blev nästan två veckor hemma innan hon var pigg igen.

 Juni månad gick väldigt fort. Bland annat firade vi vår första bröllopsdag genom att bjuda in vår bestman och tärna och ta fram en av tårtorna från bröllopsdagen ur frysen. Vi hade fått ett tips om att dem går att frysa in och det gick alldeles utmärkt! Den smakade precis lika gott ett år senare.
Annars var juni månad ganska kall, och som ni ser på bilden var jag glad att jag inte plockade undan Vilmas skalkläder för fort för dem behövdes verkligen för att inte frysa i sandlådan.

 I juli åkte hela familjen på semester till västkusten. Vi besökte Varberg, Falkenberg, Ullared och Göteborg bland annat. Gick på Liseberg och Universeum. Och vi gick på Vallarnas friluftsteater och såg årets föreställning Campa i klaveret. Det var väldigt mysigt att komma hemifrån ett tag men vädret var inget vidare och att sola och bada blev det inget av. Bilden ovanför är tagen på sista dagen, precis innan vi skulle åka hemåt och då först sken solen men som ni ser så har vi jackorna på oss ändå.

 I augusti var det kalasdags för vår treåring! Hon var sååååå glad över sin Pelle Svanslös-tårta. Också fick hon ju ha sitt första riktiga barnkalas med sina jämnåriga kompisar, det tror jag var väldigt uppskattat.

 I september började jag lessna på magen. Då började den bli sådär jobbigt ivägen hela tiden och speciellt på jobbet. Men samtidigt började man inse att vi snart skulle få ut den där bebisen som vi väntat på så länge och troligen kommer jag aldrig mer få vara gravid så det var lite blandade känslor.

 I oktober kom äntligen min kära bror på besök! Han skulle ju hjälpa mig med min fina rabatt som jag längtat så efter! I framtiden ska vi även stenlägga framsidan av huset så då kommer han säkert få hjälpa till igen. Väldigt fint blev resultatet och det ska bli spännande att se den i sommar med alla blommor i.

 Från att ha gått heltid på dagis från april till oktober så fick Vilma börja gå 15 timmar i veckan i november. Och då hade hon ju mycket mer tid att leka med sina grejer i sitt lekrum helt plötsligt. Här har hon till exempel picknick med nallar och dockor. Från slutet av november till idag har hon inte gått alls på dagis så vi inte vill riskera att dra hem några sjukdomar med en nyfödd bebis i huset. Men nu efter nyår är det dags att gå tillbaka till sina 15 timmar igen, och det behöver både Vilma och hennes mamma kan jag lova.

Så den 5e december var Elsa äntligen redo att komma ut! Och namnet Elsa har varit bestämt sen vi fick veta att det var en tjej i somras, men vi har inte velat tala om det så mycket innan vi hade henne hos oss. Dock berättade vi ju för Vilma och hon var väldigt snabb med att säga "Min mamma har en bebis i magen och den ska heta Elsa" så fort vi träffade nån ny person så det var inte det lättaste att hålla det hemligt. 

Nu ska vi bland annat planera inför en namngivningsdag till Elsa under 2013 och sen har vi ju vår Londonresa i maj att se fram emot. Det ska verkligen bli spännande att gå på Chelsea flower show!

Lilla farfar....

Igår kom beskedet om min farfars död. Först kände jag ingenting men senare på kvällen kom känslorna, och samvetet. Jag känner mig så elak som vetat om att han mått sämre och sämre och bott på hem det senaste åren men ändå inte hälsat på. Fast det beror på att jag inte ville minnas honom som den gamla ynkliga gubben han blev utan den friska söta farbrorn som han var när vi var små. Som tur är hann vi i alla fall ta ett foto med fyra generationer när Vilma var 2 månader. Vila i frid, lilla farfar....

Morfar!

Vilma ca 2 månader gammal.                                           Elsa ca 14 dagar gammal.

Visst är de lika varandra, våra döttrar? Förutom att Elsa är mycket mörkare och har mycket mer hår så tycker jag dem är nästintill identiska. :) 

Idag har jag gått och funderat på en sak som gör mig arg och ledsen. Idag är min morfars födelsedag, hade han levt idag hade han fyllt 85år! Men tyvärr togs han ifrån oss för 20 år sedan. Det gör mig så ledsen att tänka på hur mycket roligt vi kunde haft om han fick leva längre. Så han kunde få se oss växa upp, ta studenten, bilda familj. Bli vuxna helt enkelt! Undra om han skulle tyckt att vi lyckats i livet? 

Jag var ju bara 5 år när han dog men jag har några svaga minnen. Bland annat kan jag se honom sitta i gungstolen i mormor och morfars kök, i det stora fina huset med flera stora äppelträd i trädgården. Jag minns honom som mysig och snäll, och lite busig. Fast vi inte setts på 20 år så saknar jag honom ibland! 

Och det som gör mig så arg är min egen pappa, mina barns morfar. Han som skulle kunna finnas där för dem och de skulle kunna ha gemensamma minnen. Men han har valt att inte ha kontakt med oss och det gör mig så arg! Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan ta avstånd från sina barn och barnbarn, från sitt eget kött och blod. Dem som man sett växa upp och utvecklas och sen inte bry sig längre. Jag blir så ledsen inombords varje gång Vilma pratar om sina släktingar och vem som har vilken relation till vem. Men sin morfar får hon bara se på foton, trots att han lever och finns bara några timmar bort! Jag hoppas så att han tar sitt förnuft tillfånga och tar kontakt, för Vilmas och Elsas skull. Innan det är för sent....

Elsa!

Tänkte bara komma in och bjuda på några bilder på vår lilla skatt!

9 dagar!

Då är Elsa redan 9 dagar gammal. Vet att alla säger det jämt men- det är sjukt vad fort tiden går! Jag har bestämt mig för att njuta mer av den här bebistiden, för den kommer ju aldrig tillbaka. Och inte ska vi ha fler barn heller så nästa gång får mina syskon se till att få några bebisar som jag kan mysa med!
Tänkte att jag skulle berätta om förlossningen för den som tycker det är intressant. Om inte annat kan det vara kul för mig att ha kvar och läsa om senare när man glömt bort den fruktansvärda smärtan.
Det började i vilket fall på natten mot måndag den 3e december. Slemproppen (Uuuuuw!) gick och jag kände några svaga värkar men inget mer än så. Så Roger jobbade som vanligt på måndagen och jag hade bara värkar till och från under dagen. Men på kvällen skojade jag om att "Om vattnet går i natt så blir det precis samma som med Vilma" (Att vattnet gick på måndagsnatten men hon är inte ute förrän på torsdagkväll och då skulle det även bli den 6e, samma datum som Vilma) Men jag trodde ju aldrig att nåt skulle hända förrän jag vaknade av att jag behövde gå och kissa och kände att det faktiskt sipprade ut vatten. Så jag ringde förlossningen på morgonen så vi fick komma in så fort vi kunde. Vilma skulle ju skjutsas till farfar först och sen har vi ju typ 2 mil till sjukhuset. Jag var orolig eftersom bebisen inte var fixerad vid den sista kontrollen och navelsträngen kan halka före huvudet om vattnet går. Men barnmorskan kände att hon var fixerad nu och jag fick ligga med CTG-kurva på magen. Den visade (och jag kände) värkar med 10 minuters mellanrum och det var nästan ingen på förlossningen så vi fick ett rum där för att se om det kom igång. Men det avtog istället och värkarna försvann nästan. Då bestämde vi oss för att åka hem och vila eftersom jag inte sovit så mycket genom värkarna på natten. Vi hyrde en film på vägen hem och slocknade båda två på soffan, Vilma fick vara kvar hos farfar tills vi visste om det kom igång mer eller inte.
Roger tyckte vi skulle ta en sväng till stan och gå omkring så kanske det kommer igång och då är vi ju redan i närheten av sjukhuset. Så vi gick runt i stan och på olika gallerior i flera timmar på eftermiddagen. Då och då fick jag stanna upp och luta mig mot Rogers axel och andas igenom värkarna. Kanske såg ut som jag höll på att svimma i julhandeln men det var bara lite värkar! Vid sjutiden hade det kommit igång med 10-15 minuters mellanrum igen och gjorde ordentligt ont. (Som man trodde då, innan man kände de riktiga värkarna) Vi ringde till förlossningen och fick komma upp på kontroll, de erbjöd oss att sova där men jag hatar ju sjukhus och kände att jag nog sover bättre i min egen säng. Så jag fick smärtstillande tabletter med mig hem och vi åkte hemåt. Tabletterna gjorde ingen direkt verkan och jag trodde aldrig jag skulle somna, men jag måste ha somnat till åtminstone en halvtimme. För när jag vaknade och satte mig upp så sa det SPLASH och vattnet gick på riktigt. Och som på en sekund kom värkarna med 5 minuters mellanrum och det var nästan omöjligt att andas sig igenom dem. Roger fick ringa till förslossningen och de sa bara Kom hit! Så vi satte oss bilen direkt, i snöstormen! Jag sa åt Roger att köra försiktigt, jag kommer ju hellre fram och nästan föder i bilen än inte kommer fram alls. Men samtidigt som han skulle hålla sig lugn så satt jag och halvskrek i baksätet när jag insåg att det bara var 4 minuter mellan varje värk.
00.26 är vi inskrivna i förlossningsrummet och de ber mig prova lustgasen, men det gör för ont! Jag kan inte fokusera på att andas i en mask när det gör så ont. Så jag ber om ryggmärgsbedövningen, som jag tog med Vilma också och då funkade den jättebra. Men den gången tyckte jag att det tog en sekund att sätta den och sen hjälpte den på en gång med smärtan. Nu fick jag verkligen kämpa för att ligga stilla medan doktorn satte den på plats och sen frågade barnmorskan flera gånger om smärtan minskat men jag kunde inte säga att den gjorde det nåt märkbart. Till slut fick jag kliva upp och kissa och sen sätta mig på sängkanten en stund. Men värkarna gjorde så fruktansvärt ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, ville nästan börja sparkas och slåss för att ta ut aggressionen nånstans. Det är ju så frustrerande att ha en sån smärta som man inte kan kontrollera. Och stackars Roger kunde bara sitta på sidan om och hålla min hand. Som jag kramade så hårt så han efteråt trodde att vigselringen blivit ihoptryckt. Men han härdade ut som tur var.
Till slut kändes den där "skita på sig känslan" och barnmorskan bad mig att krysta. Äntligen kunde man bli förbannad och ta ut ilskan på nån slags kraft. Och 02.20 registrerades krystvärkar i journalen och 02.38 är hon född. Och på en sekund är all smärta borta, det är en sån sjuk känsla att gå från att skrika i panik och smärta ena sekunden och sen bara slappna av och bli så lättad och lycklig en sekund efter.
En stund senare kom sköterskorna in för att mäta och väga henne. Hon vägde 3985g och var 52cm, både längre och tyngre än Vilma var och jag som gissat på att hon skulle bli mindre. Tyckte min mage var så liten jämfört med för tre år sen. Men så såg dem att hon hade lite låg temp och fick ligga mot mitt bröst under en massa filtar ett tag för att få värme. Samtidigt kom brickan med det berömda fikat in så fick Roger ta Elsa på bröstet medan jag fick duscha av mig. Och det är nog den värsta stunden av allt, när magen som nyss var så rund och fin helt plötsligt är en hängande hudpåse, blod överallt och nålar i armarna. Ingen vacker syn...
Sen fick vi ett rum på BB, som tur var slapp vi dela med någon annan eftersom vi fick det vid halv sex på morgonen och halv åtta var det dags för frukost. Bara sova två timmar och sen upp igen! Elsa verkade må jättebra och tempen steg till det normala. Däremot hade en första barnmorska frågat om vi ville åka hem direkt på morgonen och nästa som kom in på rummet berättade att vi inte får åka förrän tidigast 36 timmar efter födseln då jag hade en tidig vattenavgång. (Mer än 18 timmar innan födseln) Så då räknade vi ut att vi får åka hem på torsdag eftermiddag och längtade dit med en gång. BB kan vara det värsta stället på jorden, typ som fängelse. (Dessutom var det svinkallt i vårt rum och trots att vi sa det till flera ut personalen och dem till och med höll med om att det var kallt så blev det ingen ändring på det. Jag fick sitta i fåtöljen bredvid elementet med en filt över mig varje gång jag skulle amma.) Men när torsdagen kom och vi väntade på vår läkarundersökning som skulle vara innan hemgång så säger dem att dem sett i journalen att jag fått antibiotika i droppet som man ska, men man måste få det minst 2 timmar innan födeseln för att bebisen ska få i sig nog mycket. Och mitt dropp sattes ca 1tim och 54minuter (!) innan födseln och då var Elsa i en riskzon för att få en infektion så doktorn tyckte att vi skulle stanna en natt till. Men hon gjorde läkarundersökningen ändå och såg inga fel alls på Elsa. Jag blev genast jättebesviken när jag längtat så mycket hem till mitt eget men kände såklart att Elsas hälsa är viktigast så vi blev kvar en natt till. (Alla nyfödda kan ju få en infektion såklart men Elsa var  lite mer utsatt utan antibiotikan.) Natten blev utan Roger då han var tvungen att hämta hem Vilma från farfar. Och det kan ha varit den värsta natten hittills i mitt liv. Elsa sov och åt som hon skulle men jag kände mig verkligen som en fånge. Usch för sjukhus!
Under torsdagen frågade jag även barnmorskan om jag inte kunde få lite ersättning och ge extra till Elsa. För även om jag tänkt att amma så får hon ju inte i sig mer än ett par droppar och det kändes inte nog. Jag vet att vi fick ersättning med Vilma fast jag tänkt amma då också och då var det inga problem, snarare deras idé att ge extra. Men den här gången sa dem att det var minsann fullt normalt att de skulle klara sig på ett par droppar mjölk tills det runnit till ordentligt. Så det var ju bara att fortsätta amma de dropparna då.
Doktorn från kontrollen på torsdagen hade lovat mig att få komma hem vid lunchtid på fredagen efter en ny läkarkontroll av Elsa. Så Roger hade gjort sig beredd att hämta hem oss och jag började packa ihop våra saker på rummet. Men på kontrollen var det såklart en ny läkare (en jättebra och trevlig en iofs!) som upptäckte att Elsa var lite skakig. Och det berättade jag att hon varit hela tiden, små bebisar är ju lite ryckiga i sina rörelser så vi hade ju inte tänkt att det var nåt fel. Men han gjorde ett test på blodsockret och såg att det låg på 1,9 och bör ligga på 2,6 eller mer. Så där kunde jag glömma att få åka hem till lunchtid för de ville ge henne extra ersättning och se så att blodsockret steg som det skulle. Och tillmatningen och testen skulle ske med tre timmars mellanrum, och de ville ha minst 2 positiva test innan vi fick åka hem. Då insåg jag att det skulle ta hela dan och bröt ihop. Kändes som jag ville rymma därifrån! Och hur kunde läkaren dagen innan missa att hon var skakis!? Jag blev så arg och ringde till Roger som blev ännu mera arg att det inte upptäckts tidigare då vi faktiskt bett om att få ge henne extra mat. Han tog med sig Vilma och kom upp och hälsade på oss ett par timmar medan vi väntade på det första testet som visade 2,7. Då tänkte vi direkt vilken lättnad, då behöver vi bara ett bra test till så får vi åka. Så Roger åkte och handlade mat med Vilma medan vi väntade på nytt test. Tre timmar (och en fruktansvärd barnmorska!) senare så visade testet 3.0. Jaaaa, vi får åka hem! Men icke, helt plötsligt var ju två test alldeles för lite och dessutom måste vi ha nåt slags godkännande från barndoktorn innan vi skulle åka. Men då blev Roger förbannad och ifrågasatte hur reglerna kunde ändras med några timmars mellanrum hela tiden. Och samtidigt kom och gick det ny personal hela tiden och inte verkade dem kunna prata med varandra om vår situation heller! Vid halv 4 på eftermiddagen togs det senare testet och sen väntade vi på barndoktorns utlåtande. Men klockan gick och halv sju var det dags för mer mat och nytt test som visade 3.5. Men än hade ingen doktor dykt upp. Tydligen har dem EN doktor på hela barnakuten, förlossningen och BB på kvällar och helger. Extremt bra prioritering! Vi väntade och väntade och tillslut fick vi nog! Vi bad om att få skriva ut oss själva på "egen risk" som det så fint heter, och fick åka hem! Då var klockan redan nio på kvällen och vi hade väntat på doktorn sen fyra. Men så fick vi en tid klockan 8 på lördag morgon för återbesök och fick den duktiga doktorn som upptäckte att hon var skakig. Och han friskförklarade henne direkt! Hon såg så fin och välmående ut och blodsockret var normalt. Så äntligen fick vi komma hem och stanna hemma! Helt sjukt hur rörigt det är på BB och alla verkar ju vara olika skolade eftersom reglerna kunde ändras under samma dag....Som tur är var det sista gången vi låg där! ;)

Och nu har vi alltså haft 2 barn i 9 dagar. Jag går redan med huvudvärk och kan knappt minnas när jag duschade eller åt senast, men snart ska man väl vänja sig hoppas jag...Elsa är i alla fall jättesnäll och sover och äter som hon ska. En riktig liten gosbebis!