Lördagens namngivnings/förlovingsfest blev väldigt lyckad! Smörgåstårtorna blev supergoda, det kom mycket folk (flera släktingar till Roger som inte ens jag träffat) för att träffa Vilma och vi fick massor av fina presenter! (se bilden på presentbordet) Tack för en trevlig dag allihopa!
Och ett extra tack till min gulliga mamma som har hjälpt mig att städa och fixa inför helgen och som också var till stor hjälp under lördagen! :)

Jag har varit förkyld i en vecka nu och Roger blev smittad precis innan helgen. Och nu har Vilma också blivit snorig och slemmig i halsen. Törs inte lämna henne ensam ifall hon inte får luft. Det är ju svårt att harkla sig som när man är bebis, som vi vuxna kan göra när det behövs.
Igår åkte mamma och Anneli hem. Och Suss, som kommit ner på lördagen, åkte med! Så igårkväll var vi ensamma igen och vi hade lånat en grästrimmer av Stellan så jag klädde på mig och gick ut och körde järnet! Det är ju så kul att göra fint! (Ja, jag är yrkesskadad) Och fint blev det men det var ju hölägda innan så idag tog jag Vilma i Babybjörnselen och gick ut och krattade ihop det till högar. Däremot fick högarna ligga kvar för det blev för krångligt med Vilma på magen. Och sen ska det ju klippas med vanliga gräsklipparen också!

Jag verkligen avskyr min kropp just nu. Inte nog med alla bristningar, kroppen är i ett fruktansvärt dåligt skick. Jag brukar ha rätt så starka armar och, i alla fall, fasta ben men nu hänger det överallt. Inte bara på magen där gravidhuden hänger. Förut hade jag inga problem att lyfta Roger som väger typ 80kg men nu kan jag inte ens marklyfta honom. Så jag saknar verkligen mitt gymkort och alla underbara pass man kunde gå på! Speciellt afron, och den riktiga afrikanska dansen jag gick på i Sundsvall! Men jag ska försöka motivera mig till att träna hemma medan jag går hemma med Vilma. Roger har ju ett set med hantlar och lite situps kan man ju göra när som helst. Så man kan börja shoppa kläder i rätt storlek nån gång! Nu är det ju hopplöst!

Ikväll kan det bli spännande. Om ni blir nyfikna får ni kolla in bloggen imorgon förmiddag, då vet jag nog lite mer och kanske törs avslöja nånting.

byebye

En snabb uppdatering för mamma är på väg hit och ikväll ska det sista städas färdigt och sen ska det göras smörgåstårtor och vanliga tårtor tills imorrn. Fullt upp! Syrran sitter på tåget ner också så mamma ska hämta henne på station ikväll och imorrn förmiddag kommer pappa så då blir nästan hela gamla familjen samlad igen. Kommer kännas lite konstigt.

Mycket är på gång nu! Jag törs inte avslöja nåt innan jag vet med säkerhet men mitt liv är på väg att bli komplett. Med mycket jobb och slit och stora uppoffringar men det kan det absolut vara värt! Mer än så säger jag inte än. :D

byebye

När jag sitter här med min älskade dotter i knät så kan jag inte låta bli att tänka på vad som har hänt under ett år. Det är helt sjukt vad mycket som har förändrats, nästintill allt.
Alla som läser kanske inte vet hur det gick till när vi träffades så jag tänkte berätta det lite kort.

Det började med gatufesthelgen förra sommaren. Jag gick med Suss och vi festade loss och hade riktigt kul. Men det var några saker som hände som fick mig att inse att jag verkligen inte var lycklig i mitt förhållande. Så på söndagen den 7 juli gjorde jag slag i saken och gjorde slut på mitt nästan femåriga förhållande. Vi pratade ut ordentligt och självklart var det ett tufft break men båda kände nog att det var bäst så tillslut. Anders flyttade hem igen och jag fick lägenheten flr mig själv. Jag trivdes med en gång med att vara själv med mina 2 katter och ett jobb att gå till på dagarna och började direkt leva ett härligt singelliv. Umgicks med kompisar, gick ut och träffade lite nytt folk för en gångs skull!
Det gick ungefär en vecka tills jag satt på msn och såg en reklambanner för ekontakt.se. Jag kände ju att jag trivdes som singel och var egentligen inte på jakt efter en ny partner men jag tänkte att nya kontakter kan man ju alltid hitta så jag blev medlem på sidan och började leta efter singelkillar i västernorrland. För längre bort än så hade jag inte en tanke på att träffa nån.
Det gick ungefär en vecka till och jag skrev lite fram och tillbaka med några olika killar och tänkte väl inte mer på det. Men en kväll hade jag fått ett mejl från Rogga21 där det stod att jag såg intressant ut och han ville gärna prata mer så han bad mig lägga till honom på msn. (Man var tvungen att betala för att skriva till varandra på sidan och det gjorde inte jag) Jag tänkte "varför inte?" så jag la till honom fast jag såg att han bodde i östergötland. Vi började prata direkt och skrev fram och tillbaka i ett par timmar rent allmänt.
Dagen efter när jag loggade in så var han snabb att skriva till mig och vi skrev till varandra under hela dagen. Och under ett par dagar till innan han frågade efter mitt mobilnummer för att han ville ringa mig. Så han fick det och jag var jättenervös den kvällen han skulle ringa. Men han var så underbart härlig att prata med och vi skrattade mycket åt varandras dialekter. Vi pratade i över två timmar, långt in på natten och båda skulle upp tidigt och jobba så vi bestämde att han skulle ringa igen dagen efter.
Sen pratade vi med varandra flera timmar om dagen och smsade fram och tillbaka tills han tillslut sa att jag verkligen var intressant. Det kändes som om jag var den rätta. Och jag kunde inte annat än att hålla med. Aldrig kunde jag tro att det skulle finnas en kille som stämde in på precis allt jag önskade hos en partner. Det kändes som om vi hade känt varandra jättelänge redan och vi bestämde att vi bara måste träffas! Det var skitsamma att det var 60 mil emellan.
Så 080808, en fredag när Roger slutat jobbet satte han sig i bilen och körde de 60 milen för att komma hem till mig. Jag var så nervös! Tänk om det verkligen inte kändes likadant i verkligenheten som i telefon? Men om jag ver nervös så var det ingenting jämfört med vad han var. Han stod där med kepsen på huvet och såg lite "bonnig" ut. När vi hälsade och kramades såkändes det så stelt och Roger skakade av nervositet (och för många redbull i bilen). Jag hoppades att han inte hade ångrat sig nu när han såg mig live. Men vi gick in till mig och satte oss i soffan. Allt kändes väldigt krystat eftersom vi pratat så mycket och om så mycket på telefon så ingen visste vad vi skulle säga. Men Roger ville ha kaffe så jag följde med honom ut i köket och helt plötsligt stod vi där och kysstes. Sen släppte allting och vi satt uppe halva natten. Ingen ville somna ifrån den underbara känslan av kärlek.
Allt kändes så himla rätt så redan dagen efter åkte vi till mamma och Anneli så han fick träffa dom. Och vad jag förstod så gjorde han ett bra intryck för han hade ju allt som man bara kan önska av en kille!
Sen åkte vi fram och tillbaka till varandra och hälsade på varenda helg. Ibland med bil, ibland med tåg och ibland kom jag hem 4 på morgonen med tåget och skulle börja jobba klockan 7 så det var tufft. Men såklart värt det!
Tillslut började vi prata om vad jag skulle göra när min säsongsanställning går ut i oktober och efter det har jag ingen inkomst som klarar av att jag bor i en tvåa mitt i Sundsvall själv så jag måste säga upp lägenheten och då har jag ingenstans att bo. Så när Roger säger att han skulle bli överlycklig om jag ville flytta in hos honom så tänker jag "Varför inte? Jag har ingenting att förlora, Sundsvall finns alltid kvar." Så vi packar en stor släpkärra med alla mina möbler och drar till Söderköping den 22a oktober. Bara efter ett par månaders förhållande.
Vi pratar mycket om vad vi vill med våra liv och vår framtid och jag kan inte sluta tänka på hur mogen Roger kändes när han sa att han verkligen vill ha barn och familj snart och att han kände att det var mig han ville ha det med. Det är inte många 21åriga killar som kan säga en sån sak. Så när vi båda kände att vi är rätt för varandra och vi vill ha familj tillsammans så slutade jag äta mina p-piller. Jag hade ju ätit de i flera år och vi hade båda hört att det kan ta upp till ett år innan man är fri från de hormonerna.
Men den 1 december tog jag ett graviditetstest, mest på skoj för jag var ett par dagar sen, och det visade positivt! Jag bara gapade åt stickan i flera minuter och sen började jag gråta av glädje. Jag berättade för Roger så fort han kom hem och han blev jätteglad! Visst kom det plötsligt men vi kände inte att det var förhastat ändå. Det var ju vi.
Så på julafton berättar vi för släkt och vänner och alla blir jätteglada! Sen går det jättelångsamt under hela våren och Roger mår dåligt varenda dag efter jobbet eftersom han verkligen inte trivdes där han var. Men han hade en fast tjänst som det var dumt att hoppa av så han stod ut och jag kunde ju bara bidra med den lilla akassan jag hade. Även om jag sökte jobb hela tiden så vill ju ingen anställa en gravid kvinna.
Så i slutet av april får Roger reda på att en bilverkstad i Sörping ska lägga ner, eller ägaren ska gå i pension, så han tar tillfället i akt och åker dit för att prata med honom. Då får han reda på att han egentligen tänkt jobba så länge han orkar men blir intresserad av Rogers förslag på att han och hans bror ska ta över. Efter många diskussioner och möten hit och dit så står det klart att Roger och hans bror ska bli egenföretagare 1 juli 2009! Roger, som alltd velat ha eget företag, är överlycklig och då blir ju såklart jag också mycket gladare! Så det var bara för honom att jobba på tills det var dags att bli pappa.
Vi väntade och väntade och lillan verkade trivas alldeles för bra i magen. Vi som var så lyckliga att vi skulle få en dotter också vill hon inte komma ut? Det kändes som om vi blivit lurade ett tag. Men så plötsligt på kvällen den 4 augusti när vi gått och lagt oss så känns det som om jag kissat på mig. Jag försöker väcka Roger men han vaknar inte fast jag säger att vattmet har gått. Ett ögonblick trodde jag att han tänkte svika mig nu när det väl hände nånting men tillslut vaknade han och flög upp ur sängen. Men det dröjde enda till 19.27 på torsdagskvällen den 6e augusti innan hon ville komma ut. Förlossningen var fruktansvärt jobbig, tio tusen gånger värre än jag tänkt mig, men all smärta i världen hade varit värd att ta för det ögonblicket när hon äntlien las upp på bröstet. Hon var ju så otroligt vacker, vår lilla Vilma! Så äntligen var vi föräldrar!
Nu saknas bara en flytt till vårt drömhus och mitt liv känns komplett. Och förstås ett jobb till mig efter att jag pluggat trädgård men det ordnar sig nog. :D

byebye

Idag är Vilma 18 dagar och hon är nu 53cm och väger 3630g. Hon har alltså gått upp 75g över födelsevikten. Jippi! Hon blir stor så fort, min lilla groda. Hon har redan vänt sig från sidan till mage och är jättestark i både benen och nacken. Ärvt pappas muskler tror jag! ;)

I helgen har vi varit på marknad på Augustifesten i Norrköping och jag köpte en klocka i "silver" för 150kr. Så nu har jag äntligen en snygg armbandsklocka igen! Den förra blev ju bara smulor när jag ramlade i asfalten i våras. Sen har vi grillat hos Anders och Inger och jag drack ett glas vitt för första gången sen början av november förra året. Så gott det var!
Igår var både Vilmas farmor och mormor här en stund. Farmor kittade och målade om våra fönster utvändigt och mormor handlade lite mat åt oss så de var gulliga båda två!
Idag ska vi möta upp mamma på campingen och ta en promenad med barnvagnen. Jag ska inhandla lite små grejer till på lördag. Och sen ska vi hämta upp Roger när han slutar och åka och titta på ett hus som är till salu. Det är ganska nybygt och ligger en bra bit närmare Sörping och svärföräldrarna så det låter bra. Fast vi har ju egentligen inte möjlighet att flytta förän efter nyår men titta kan man ju!

Usch vad jag hatar min kropp efter förlossningen. Den var nästan finare med gravidmage. Jag klarade ju magen från bristningar under hela graviditeten men nu är det massor!! På både magen, låren och höfterna. Måste ha kommit till när barnmorskan hängde och tryckte över magen på förlossningen. Jag skyller på henne! Men nu ser jag ju ut som en blårandig tiger! Bluääää. Bristningar är det värsta jag vet. Så fult och äckligt! Iaf ska de inte finnas på min kropp! Jag ska googla lite och se om jag hittar nån bra metod om hur man får bort dem. Än så länge har jag inte gått ner speciellt mycket i vikt heller. 5 kg rasade väl bort från förlossningen och sen har jag gått ner ca 5kg till. Men det är minst tio kilo kvar till min önskevikt.

Nej nu ska jag ladda upp lite bilder på bilddagboken.

byebye

Idag är Vilma 12 dagar och det känns som en evighet. Har inte vi alltid haft barn? Det känns lite så åtminstone. Hon är så otroligt underbar! Jag kan fortfarande inte förstå hur hon blev så vacker! Kan inte titta mig less på henne! Men alla barn är väl det finaste i världen just för sin förälder.

Nu är inbjudningskorten till namngivningsfesten utskickade så jag hoppas alla har fått dem och återkommer med svar senast lördag om de kommer eller ej. Sen blir det planering och fixande hela nästa vecka inför lördagen. Har fått lite tips på hur själva "ceremonin" kan se ut så jag kanske snor lite därifrån.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar för vi hade fått nåt konstigt meddelande på datorn om att Windows inte var äkta så vi har inte vågat ha datorn påslagen men nu vet vi att det inte var nåt farligt så nu är jag tillbaka i bloggvärlden! Passar på medan Vilma sovar, vilket hon mestadels gör iofs. Just nu på min bröstkorg. Mitt lilla paket! <3

I söndags åkte vi till Linköping på mammaträff. Det var roligt att se alla igen och träffa alla bebisar som kommit hittills! Än är det 2 stycken kvar att vänta på. Spännande för de vet inte vilket kön det blir! Lite jobbigt med allt bebissnack bara. Förut handlade allt om graviditeten och nu handlar allt om bebisarna. Känns ibland som om man BARA är mamma och inte människa längre. Jag vill gärna vara mitt gamla vanliga jag med barn.

Igår hade vi en mysdag med Vilmas mormor i Ingelsta. Jag kostade på mig 2 amningsbh:ar. De är ju inte billiga men det var värt pengarna! Dessutom blev det ett linne och en t-shirt på Cubus. De har så bra baskläder! På eftermiddan mötte vi upp pappa efter jobbet och tog en pizza på Kullens med mormor och John.

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på. Jag blir skogstokig av att vara själv här ute och bara kunna gå åt höger eller vänster med barnvgnen och stå ut med alla mygg så fort man öppnat dörren! Vi måste verkligen flytta snart! Jag ska väl inte behöva åka till Sörping varenda dag för att få mänsklig kontakt, det blir inte billigt! Hoppas Casandra är på humör för en promenad så får jag sällskap!

byebye

Vilma är redan 6 dagar gammal och tiden har flugit iväg! Hon är så snäll och söt och sover bra. En riktig liten goding! Idag ska vi till doktorn och se så att hon har gått upp i vikt som hon ska eftersom amningen inte kom igång ordentligt på sjukhuset. Men både jag och Roger fick panik där inne så vi valde att åka hem så fort som möjligt och träna i lugn och ro. Och nu funkar det som aldrig förr, kan jag lova! Har aldrig haft så stora bröst förut men jag har nog aldrig haft så fruktansvärt ont i dom heller. :P

Igår kväll kom mamma och John ut på en kaffe och vi fick lite barnvakt en stund och kunde laga middag. Jag tror Vilma tycker mycket om sin mormor! Men senare på kvällen fick jag världens feberfrossa och skakade fram teven. Och under natten har jag haft över 38 i feber och svettats som en gnu. Men Roger, min gullnos, ringe till förlossningen och frågade om det var nåt farligt men det var bara att amma på och fortsätta som vanligt om jag inte har nån förkylning samtidigt. Skönt!

Jag ska passa på att tacka för alla fina gratulationer och presenter! Vilka underbara vänner man har! Så kul att "gamla" vänner fortfarande hänger kvar och bryr sig! :D

Nej nu ska jag fixa med lite inbjudningskort.

byebye

Vår älskade Anna Vilma Linnéa är född!
Den 6:e aug kl 19.27 kom hon äntligen ut efter timmar av kämpande. Hon vägde 3555gram och var 51cm lång. Världens vackraste lilla underverk!

Idag på vår årsdag blev jag glatt överraskad med en svart liten ask som innehöll två silverringar.
Vi är förlovade!
Nu är jag världens lyckligaste tillsammans med mannen i mitt liv och världens underbaraste dotter! Jag älskar Roger och Vilma, nu och för alltid!

byebye

Idag blir vi föräldrar! Vattnet gick i måndagskväll vid 23 och vi fick en tid på tisdag morgon för kontroll. Jag hade värkar var 10-15e minut men det blev inte tätare eller ondare så vi fick vänta hemma och fick en ny tid igår kl 13. Värkarna hade då blivit mycket smärtsammare men kom inte speciellt mycket tätare. Vilma mådde så bra i magen så vi fick vänta hemma igen för att ge det ett par timmar till att komma igång av sig självt. Ingenting har hänt under natten så kl 10 ska vi vara på sjukhuset igen för igångsättning. Förhoppningsvis funkar det bra på en gång och förlossningen sätter igång men vi har iaf vår dotter hos oss inom väldigt snar framtid! Känns helt underbart!
Alla som man frågat har haft svårt att förklara hur en värk känns och det är verkligen en riktigt konstig smärta. Det smyger sig på som lite molande värk och sen hugger det till som om nån stuckit knivar i varsin sida om svanskotan ungefär och sen domnar man bort i halva låren och magen tills "knivarna" sakta dras ut. Från början gick det helt okej att bara blunda och andas men inatt har det varit på gränsen till outhärdligt. Man får lite panik när så mycket smärta kommer över en på en sekund. Jag fick smärtstillande tabletter med mig hem för att kunna somna igår när jag bara sovit 4 timmar sammanlagt de andra två nätterna. Men jag vet inte om de gjorde nån skillnad. Somnade väl vid 22-23 och strax efter 5 stog jag inte ut med värkarna liggandes längre så jag klev upp. Nu är det bara till att vänta på att få åka till sjukhuset. Hoppas det inte är lika mycket kaos och fullsatt där idag som igår. Jag uppdaterar med ett mms när hon är ute! :D

byebye

Nu har det gått en vecka över tiden och det är verkligen inte roligt längre. Magen var jag less på för en månad sen! Och sen att inte få ha sitt barn här och se alla andra som får det gör det ju inte bättre. Det bara ploppar ut barn åt alla möjliga håll medan vi får vänta och vänta.... Riktigt jobbigt!

Igår firade vi svärfar som fyllt 54 och han fick en flaska whiskey. En klassiker som alltid går hem hos honom. Sen blev vi bjudna på lunch och tårta. När vi kom hem på eftermiddan slocknade vi båda två i soffan tills mamma, Anneli och John dök upp vid halv sju. Anneli skulle färga mitt hår och det blev faktiskt riktigt bra. Jag vågade inte ha de bruna slingorna i så jättelänge men det blev ändå en skillnad i nyans så nu ska jag succesivt gå mot brunt hår. Sakta men säkert...

Idag har jag ingen aning om vad jag ska göra. Har lust att åka till Sörping och köpa krokar så jag kan hänga upp draperiet jag sydde i lördags. Dessutom skulle vi behöva handla lite mer mat men det är trist utan sällskap. Ändå kan jag inte sitta hemma rastlös, måste ha nånting att göra så tiden går fortare! Ska ringa mamma och se vad de ska göra idag.

byebye

+ 5 dagar idag och det känns som om vi blivit lurade. Inte det minsta tecken på att hon vill komma ut. Bara en fruktansvärd smärta i revbenen eller bröstkorgen på höger sidan och det har ingenting med bebisen att göra. Ringde sjukvårdsrådgivningen igår som bad mig ringa förlossningen där de sa att jag skulle ta panodil och massera lite på det onda. Hallå? Jag kan inte ens peta där utan att skrika rakt ut. Om det inte var bättre idag skulle jag ringa igen. Det är inte bättre men jag har inte ringt ändå. Orkar inte åka in dit för att de ska konstatera att jag ska ta ännu mera panodil som inte hjälper och sen ligga i sängen och vila. Jag kan inte vila! Jag är inte gjord för att vila på dagtid! Jag vill föda barn och sen ta en röntgenbild på mina revben om det inte blivit bättre! Har läst flera olika berättelser om sprickor i revbenen som bebisen lyckats göra och det vill jag inte ha!

Igår åkte jag ärenden åt firman på morgon och blev sen kvar i Sörping hela dan. Lämnade Fritz i sitt nya hem där han verkade trivas jättebra och sen hängde jag med lillasyster runt på Sörping ett par timmar. Mamma och John var också med och vi åt lunchbuffé på Åcafet. Det var ingen höjdare. De skulle ha en massa rätter och dagens skulle vara wokad kyckling. Det var mer som en vattnig gryta och nudlarna kändes som deg. Jag har varit för mycket med dig Casandra, nu klagar till och med jag på maten! :P
Sen bestämde vi att de skulle komma ut och grilla hos oss på kvällen så det blev en kväll här ute i regnet. Det var mysigt även om jag inte var på mitt trevligaste humör på grund av all smärta.

Idag blev det en lugn dag hemma och jag blir helt vansinnig av att vara rastlös. Jag vill ha nånting planerat varje dag så det känns som som tiden bara flyter på och jag slipper gå och tänka på att vi bara får vänta och vänta... Fast det är svårt att hitta på nåt att göra där man bara står eller går eftersom det är bara då det är en överkomlig smärta. Vi fick iaf värmepumpen färdiginstallerad så vi har frisk luft på nedervåningen och sen blev det en liten fika i Johns husvagn på campingen där de bor. Och en pizza på Kullens i brist på matlagningsinspiration!
Nu blir det film och lite karra i sängen.

byebye