Ikväll är Roger på julbord med firman och alla bilverkstäder i Sörping så Vilma och jag hade lite myskväll själva med ostbågar. (Ja hon får också smaka lite när det är fredagsmys) Men nu sover hon, blev en lite tidigare kväll än vanligt då hon sovit ganska dåligt på dagis.
Hon är ju ganska gnälligt allmänt just nu med hosta och snor, och igår kände jag även att en tand är på väg ut i överkäken så det bidrar ju också.

Idag har jag gjort ett inlägg i min andra blogg. http://beskaratrad.blogspot.com/ Som egentligen är en trädgårdsblogg men under vintertid finns det ju inte så mycket att göra i trädgården. Då är det planerings -och ritningsdags om hur man vill skapa och fixa i trädgården i säsongen som kommer. Men det ska ju vara lite ekonomi till att anlägga nåt i trädgården och som ni vet kommer det mesta gå till bröllopet efter nyår. Så jag nöjer mig med att binda buketter i vinterkylan. Kolla in och säg vad ni tycker om en amatörbukett!

byebye

Hur mycket tjänar du?

Varför är det en sån laddad fråga i Sverige? (Kanske i andra länder också men det har jag ingen koll på) Detta har jag funderat på hela dan idag. Varför har svenskar såna problem att tala om sin lön och sin ekonomi? De enda som vräker ur sig kostnader för det ena och det andra är dem som har så fulla fickor att det rinner över. Men alla andra håller tyst, precis som om dom skäms?
Jag skäms inte ett dugg över att tala om ekonomi. Alla lever under olika ekonomiska förhållanden och det är ju ganska självklart att du inte tjänar lika mycket genom att vara lokalvårdare som att vara hjärnkirurg.
Mina tankar väcktes när jag hittade en tråd på bröllopstorget där man fick skriva sin budget till sitt bröllop, alltså hur mycket pengar går till vad. Och jag blir nästan lite chockad när jag ser att det finns dom som betalar över 70.000 för bara middagen med servering och alkohol och efter det tillkommer allt annat som kläder, frakt, hotell, musik, resa, ja ALLT! Då ifrågasatte jag, av ren nyfikenhet, hur de fått så mycket pengar till bröllopet och om de sparat länge. Och det blev världens liv om att det hade jag minsann inte med att göra hur dem prioriterade. Och det visade sig att det finns dem som kan lägga undan upp till 15.000kr/månad till sitt bröllop och ändå ha kvar ett sparat kapital på 100.00+ efter bröllopet. Samtidigt som det finns dem som har en budget på 10.000 och får sitt drömbröllop för det. Men då var dem helt plötsligt snåla som ville göra det mesta själv.
Jag kan ärligt säga att vi har lagt en budget på 30.000 som ska täcka allt (utom bröllopsresa som kanske inte ens blir samma år) och den ska vi göra allt för att inte överskrida. Men då är vi snåla som tänker bjuda på salladsbuffé (det är trots allt en (förhoppningsvis) varm sommardag) och istället lägga till lite för att få ett grymt liveband och en fest som gästerna ska komma ihåg! Maten skiter man ju ändå ut dagen efter.
Idag har vi inte en krona sparad. Vilma får 100kr/mån så där kan ni ju själva räkna ut hur mycket pengar det finns, och dem är ju dessutom hennes. Utan vi tänker göra det mesta själva, och med hjälp av släkt och vänner, dels för att det är mer oss och dels för att vi helt enkelt inte har ekonomi till annat. Vad tycker ni om detta? Skulle ni kunna gifta er för 150000 och ha ert samvete i behåll dagen efter? Jag skulle inte kunna det iaf, men det är min personliga åsikt.

byebye

Just nu består mina dagar mest av att surfa runt på bröllopssidor. Jag känner mig faktiskt lite stressad över att inte ha ALLTING klart i god tid innan det är dags. Vigselsamtalet och att öva lite i kyrkan kommer ju inte ske för än tidigast nån vecka innan vigseln. Dessutom blir jag så velig av att ha så mycket tid på mig. Man hinner ju ångra sig hundra gånger! Nu har jag ju beställt en superfin klänning som verkligen känns rätt men varje gång jag går förbi en brudklänningsbutik så måste jag tråna lite efter alla fina klänningar som hänger utefter väggarna där. Jag går ju miste om hela grejen med att prova ut en klänning. Tror jag ska åka dit nån dag och prova ändå, fast jag redan bestämt mig.

Jag har iaf hittat lite bilder på hur jag skulle vilja ha håret. Dels vill jag ju vara fint sommarblond och dels vill jag ha längre hår än mitt eget så jag får nog skaffa löshår. Men så här ska det se ut ungefär:



Och riktiga rosor i håret är ett måste!

Nu har jag lagt mig under täcket en stund och ska försöka få lite sömn. Jag har haft rethosta hela natten och Vilma också så det blev en tidig morgon.
Men nu har vi varit i Sörping och ätit lunch med pappi och hämtat ut ett paket med en julklapp till min pappa. Han ska få en digital fotoram fulladdad med bilder som man kan uppdatera eftersom så han kan hänga med i utvecklingen fast vi inte ses så ofta.

byebye

Klänningen är BESTÄLLD! Rean skulle gå ut idag så det var bara att fatta ett beslut och skicka efter nu. Fick både min och Annelis (tärna) klänning för 1900kr. Sen får vi se om det tillkommer nån tullavgift för att få hem dem till Sverige men det är ju ändå sjukt billigt.
Sen har Roger och jag bestämt oss för vilket band som ska spela på festen. Det blir ett rockband från Norrköping, som egentligen ligger lite över vår budget, men dem verkar grymt bra på alla inspelningar jag sett och hört. Så man får väl ge och ta lite i budgeten för att det ska gå ihop.

Det är så tråkigt att inte känna nån här nere. Jag vet att jag tjatat om det förut men jag blir påmind varenda dag jag går här hemma och gör ingenting. För att tvätta, plocka och diska räknar jag som ingenting när man skulle kunna göra roligare saker och träffa vänner.
Visst, jag känner ett par personer här nere men dem har ju också ett liv, de har ju hela sitt liv här med massor av vänner och familj att umgås med så jag kan ju inte tvinga mig på nån. Hur roligt blir det då att umgås liksom? Även om jag har mitt hem, och numera också mitt jobb, här nere så känns det ändå rätt ofta som mitt liv är kvar i Sundsvall. Där kan man gå på stan och känna igen var och varann människa, till och med heja på flera stycken. Man känner till varenda gata och område och hittar överallt. Där finns vännerna kvar, både med och utan barn. Vad jag saknar det!!
Så hur lär man känna nya vänner när man är 23? Det var ju så mycket lättare när man var 4 och kunde leka långjagis. De enda jag känner här nere har jag träffat genom att vi har barn i samma ålder, undra hur många vänner jag hade haft om jag inte blivit gravid?
Många träffar ju vänner genom sitt jobb och det jobbar en tjej på mitt jobb som är jättetrevlig och vi har mycket gemensamt. Men hur går man vidare från det?
Jag kanske måste "skola om" mig och byta karriär, men jag vill ju inte jobba med nåt annat än trädgård!?
Dessutom är jag för feg för att ta kontakt med folk. Slutsats: jag får sitta här tills det kommer nån vänlig själ och knackar på dörren.

Snart är det jul iaf och då får jag äntligen träffa min älskade familj igen! Och som det ser ut så åker vi upp till Sundsvall över nyårshelgen. Vi ska bara hitta på nånting att göra också för Vilma blir isåfall kvar hos mormor. Så vill nån träffa oss, säg gärna till!

byebye

Vilma har lärt sig massor med nya ord nu! Det kommer nåt nytt varje dag och hon försöker härma alla ord vi säger. Nu säger hon, förutom mamma, pappa och tittut, även;
Vimma (Vilma)
Pappa bääään (Pappa är bäng!)
Kickääää (Micke)
Bääbi (bebis)
Kokaa (kaka)

Jag kollar nästan dygnet runt efter en brudklänning nu. Det finns ju så sjukt många att välja mellan. Jag hade ju redan bestämt mig men så hittade jag en ny sida men ändå finare klänningar och dessutom ännu billigare. Vi hade bestämt att lägga max 3000kr till klänningen men beställer jag den det lutar emot just nu så kommer den kosta ungefär 940kr plus frakt för 160. Alltså 1100kr, helt sjukt billigt för en "custom made" klänning.
Tänkte att ni kunde få se vilka två det står emellan just nu. Den första är finare över bröstet eftersom den är lite mer urringad och den andra är finare över midjan med broderiet. Sen kommer den inte vara kritvit utan i Ivory som är lite mer åt det gräddvita.

byebye