Klänningen är BESTÄLLD! Rean skulle gå ut idag så det var bara att fatta ett beslut och skicka efter nu. Fick både min och Annelis (tärna) klänning för 1900kr. Sen får vi se om det tillkommer nån tullavgift för att få hem dem till Sverige men det är ju ändå sjukt billigt.
Sen har Roger och jag bestämt oss för vilket band som ska spela på festen. Det blir ett rockband från Norrköping, som egentligen ligger lite över vår budget, men dem verkar grymt bra på alla inspelningar jag sett och hört. Så man får väl ge och ta lite i budgeten för att det ska gå ihop.

Det är så tråkigt att inte känna nån här nere. Jag vet att jag tjatat om det förut men jag blir påmind varenda dag jag går här hemma och gör ingenting. För att tvätta, plocka och diska räknar jag som ingenting när man skulle kunna göra roligare saker och träffa vänner.
Visst, jag känner ett par personer här nere men dem har ju också ett liv, de har ju hela sitt liv här med massor av vänner och familj att umgås med så jag kan ju inte tvinga mig på nån. Hur roligt blir det då att umgås liksom? Även om jag har mitt hem, och numera också mitt jobb, här nere så känns det ändå rätt ofta som mitt liv är kvar i Sundsvall. Där kan man gå på stan och känna igen var och varann människa, till och med heja på flera stycken. Man känner till varenda gata och område och hittar överallt. Där finns vännerna kvar, både med och utan barn. Vad jag saknar det!!
Så hur lär man känna nya vänner när man är 23? Det var ju så mycket lättare när man var 4 och kunde leka långjagis. De enda jag känner här nere har jag träffat genom att vi har barn i samma ålder, undra hur många vänner jag hade haft om jag inte blivit gravid?
Många träffar ju vänner genom sitt jobb och det jobbar en tjej på mitt jobb som är jättetrevlig och vi har mycket gemensamt. Men hur går man vidare från det?
Jag kanske måste "skola om" mig och byta karriär, men jag vill ju inte jobba med nåt annat än trädgård!?
Dessutom är jag för feg för att ta kontakt med folk. Slutsats: jag får sitta här tills det kommer nån vänlig själ och knackar på dörren.

Snart är det jul iaf och då får jag äntligen träffa min älskade familj igen! Och som det ser ut så åker vi upp till Sundsvall över nyårshelgen. Vi ska bara hitta på nånting att göra också för Vilma blir isåfall kvar hos mormor. Så vill nån träffa oss, säg gärna till!

byebye