Det sket sig hörni!

Min periodiska fasta sket sig. Måndag gick jättebra, tisdag fick jag vabba trots pappavecka så måltiderna blev lite anpassade efter vad barnen orkade äta. Men det gick hyfsat ändå. Onsdagen blev Elsa sämre och på eftermiddagen satt jag över en timme i telefon för att få en tid på jourcentralen. Hon hade öroninflammation och fick penicillin. Men jag kom hem efter min sluttid och hade inte ätit mycket alls på dagen så jag gav upp för att äta. Sen åkte jag till Daniel på torsdagen och stannade till lördagen. På torsdagskvällen efter vi hade ätit min supergoda lchf-grönkålspaj så blev min mage som en jätteballong. Det blir den ju ibland när jag fuskat med kolhydrater nu när min kropp är vad att vara utan. Men det släppte liksom aldrig, trots att själva mat-magen fungerade som vanligt, så att säga. Jag väntade och väntade på att komma tillbaka till min vanliga mage men den var konstant som en ballong, dag som natt, mat eller inte. Så i onsdags efter en vecka med svullen mage ringde jag 1177 som hänvisade till gynekologen på sjukhuset. På torsdagen fick jag en telefontid dit, och de tyckte jag skulle ta ett graviditetstest, trots att jag äter p-piller. (det finns väl nån liten promilles risk) På eftermiddagen tog jag ett test som visade negativt. Så jag köpte laxerande medel och käkade det både torsdag och fredag. På lördagen kom magen igång och själva bulan försvann litegrann. Men fortfarande är jag inte mig själv än. Vet inte vad jag ska ta till härnäst? Har ju verkligen inga andra symptom än en ballong, har inte ont, ingen feber eller mår illa eller nånting sånt. Får väl vänta och se antar jag, känns som jag gått upp lite i vikt igen så det är väl bara tagga till i kosten och träna lite mer. Kanske undvika laktos lite mer än vad jag redan gör. Hur som helst så blev det inget vidare med den där fastan. Men det låter väldigt intressant så det ska jag absolut testa längre fram! Kanske lättare när man har ett jobb att gå till om dagarna så man slipper gå hemma och frestas till att småäta.

Jag har insett att det är hög tid att jag skaffar mig lite nya vänner här nere! Är med i lite olika sidor på facebook för ensamstående föräldrar och nu ska vi försöka dra ihop en träff med de här från Östergötland. Ska bli kul! Det blir annars väldigt ensamt de veckorna jag har barnen. Blir ju annat med ett arbete att gå till om dagarna och lite mer rutiner för barnen. Nu måste de sysselsätta sig hemma så många timmar på mina veckor och det blir väldigt lätt bråk och skrik här hemma eftersom vi nästan klättrar på varann på 56kvm. Men snart är våren här och då kan man hitta på lite mer utomhus! Skulle vara kul om Vilma fick lite vänner häromkring i samma ålder som henne.

Nu ska jag passa på att röja lite i lägenheten och imorrn bär det av till Katrineholm igen för lite försenad alla hjärtans dag! Men först en tur till gymmet förstås!

Dag ett.

Första dagen med fasta. Det har gått jättebra! Jag åkte till gymmet och körde ett pass för axlar och bröst. Är dåligt motiverad när jag är ensam men nog var jag ändå rätt mör när jag gick därifrån. Det är en sån härlig känsla att kunna se sig i spegeln medan man tränar och känna sig stolt! En tränad kropp är inget man bara får, det får man verkligen kämpa för och det gör jag. Just nu känner jag mig väldigt glad och tillfreds med mitt liv. Såklart är det en sorg på ett sätt att mina barn inte får växa upp i den kärnfamilj som vi hade skapat och tänkt att leva i. Men i det långa loppet tror jag inte att de tar skada. R och jag är bästa vänner, åtminstone ser jag honom som min bästa vän. Han finns och ställer upp och skulle det skita sig ordentligt i mitt liv så vet jag att han skulle lyssna, lika som jag skulle för honom. Men så som vi har det nu, med varannan vecka, känns helt optimalt. Man har massor av egentid att fokusera på sig själv och sina egna intressen, i mitt fall träningen. Barnen får ensamtid med sina föräldrar, vi ser till att dela på dem ibland så de också får egentid utan sitt syskon. Jag har mitt egna hem, jag styr helt över regler, tider och stil här vilket är väldigt skönt. Jag har min fina Daniel som jag älskar och som älskar mig på det sättet jag alltid önskat att någon skulle älska mig på. Det är svårt att förklara men så känns det. Vi är båda helt nöjda med att inte skynda på nånting, vi har båda våra barn att tänka på när det gäller att flytta ihop eller så. Känns skönt. 

Så nu saknas bara ett jobb. Och några vänner. Ja någon att umgås med ibland vore kul.