Dag ett.

Första dagen med fasta. Det har gått jättebra! Jag åkte till gymmet och körde ett pass för axlar och bröst. Är dåligt motiverad när jag är ensam men nog var jag ändå rätt mör när jag gick därifrån. Det är en sån härlig känsla att kunna se sig i spegeln medan man tränar och känna sig stolt! En tränad kropp är inget man bara får, det får man verkligen kämpa för och det gör jag. Just nu känner jag mig väldigt glad och tillfreds med mitt liv. Såklart är det en sorg på ett sätt att mina barn inte får växa upp i den kärnfamilj som vi hade skapat och tänkt att leva i. Men i det långa loppet tror jag inte att de tar skada. R och jag är bästa vänner, åtminstone ser jag honom som min bästa vän. Han finns och ställer upp och skulle det skita sig ordentligt i mitt liv så vet jag att han skulle lyssna, lika som jag skulle för honom. Men så som vi har det nu, med varannan vecka, känns helt optimalt. Man har massor av egentid att fokusera på sig själv och sina egna intressen, i mitt fall träningen. Barnen får ensamtid med sina föräldrar, vi ser till att dela på dem ibland så de också får egentid utan sitt syskon. Jag har mitt egna hem, jag styr helt över regler, tider och stil här vilket är väldigt skönt. Jag har min fina Daniel som jag älskar och som älskar mig på det sättet jag alltid önskat att någon skulle älska mig på. Det är svårt att förklara men så känns det. Vi är båda helt nöjda med att inte skynda på nånting, vi har båda våra barn att tänka på när det gäller att flytta ihop eller så. Känns skönt. 

Så nu saknas bara ett jobb. Och några vänner. Ja någon att umgås med ibland vore kul.