När jag sitter här med min älskade dotter i knät så kan jag inte låta bli att tänka på vad som har hänt under ett år. Det är helt sjukt vad mycket som har förändrats, nästintill allt.
Alla som läser kanske inte vet hur det gick till när vi träffades så jag tänkte berätta det lite kort.

Det började med gatufesthelgen förra sommaren. Jag gick med Suss och vi festade loss och hade riktigt kul. Men det var några saker som hände som fick mig att inse att jag verkligen inte var lycklig i mitt förhållande. Så på söndagen den 7 juli gjorde jag slag i saken och gjorde slut på mitt nästan femåriga förhållande. Vi pratade ut ordentligt och självklart var det ett tufft break men båda kände nog att det var bäst så tillslut. Anders flyttade hem igen och jag fick lägenheten flr mig själv. Jag trivdes med en gång med att vara själv med mina 2 katter och ett jobb att gå till på dagarna och började direkt leva ett härligt singelliv. Umgicks med kompisar, gick ut och träffade lite nytt folk för en gångs skull!
Det gick ungefär en vecka tills jag satt på msn och såg en reklambanner för ekontakt.se. Jag kände ju att jag trivdes som singel och var egentligen inte på jakt efter en ny partner men jag tänkte att nya kontakter kan man ju alltid hitta så jag blev medlem på sidan och började leta efter singelkillar i västernorrland. För längre bort än så hade jag inte en tanke på att träffa nån.
Det gick ungefär en vecka till och jag skrev lite fram och tillbaka med några olika killar och tänkte väl inte mer på det. Men en kväll hade jag fått ett mejl från Rogga21 där det stod att jag såg intressant ut och han ville gärna prata mer så han bad mig lägga till honom på msn. (Man var tvungen att betala för att skriva till varandra på sidan och det gjorde inte jag) Jag tänkte "varför inte?" så jag la till honom fast jag såg att han bodde i östergötland. Vi började prata direkt och skrev fram och tillbaka i ett par timmar rent allmänt.
Dagen efter när jag loggade in så var han snabb att skriva till mig och vi skrev till varandra under hela dagen. Och under ett par dagar till innan han frågade efter mitt mobilnummer för att han ville ringa mig. Så han fick det och jag var jättenervös den kvällen han skulle ringa. Men han var så underbart härlig att prata med och vi skrattade mycket åt varandras dialekter. Vi pratade i över två timmar, långt in på natten och båda skulle upp tidigt och jobba så vi bestämde att han skulle ringa igen dagen efter.
Sen pratade vi med varandra flera timmar om dagen och smsade fram och tillbaka tills han tillslut sa att jag verkligen var intressant. Det kändes som om jag var den rätta. Och jag kunde inte annat än att hålla med. Aldrig kunde jag tro att det skulle finnas en kille som stämde in på precis allt jag önskade hos en partner. Det kändes som om vi hade känt varandra jättelänge redan och vi bestämde att vi bara måste träffas! Det var skitsamma att det var 60 mil emellan.
Så 080808, en fredag när Roger slutat jobbet satte han sig i bilen och körde de 60 milen för att komma hem till mig. Jag var så nervös! Tänk om det verkligen inte kändes likadant i verkligenheten som i telefon? Men om jag ver nervös så var det ingenting jämfört med vad han var. Han stod där med kepsen på huvet och såg lite "bonnig" ut. När vi hälsade och kramades såkändes det så stelt och Roger skakade av nervositet (och för många redbull i bilen). Jag hoppades att han inte hade ångrat sig nu när han såg mig live. Men vi gick in till mig och satte oss i soffan. Allt kändes väldigt krystat eftersom vi pratat så mycket och om så mycket på telefon så ingen visste vad vi skulle säga. Men Roger ville ha kaffe så jag följde med honom ut i köket och helt plötsligt stod vi där och kysstes. Sen släppte allting och vi satt uppe halva natten. Ingen ville somna ifrån den underbara känslan av kärlek.
Allt kändes så himla rätt så redan dagen efter åkte vi till mamma och Anneli så han fick träffa dom. Och vad jag förstod så gjorde han ett bra intryck för han hade ju allt som man bara kan önska av en kille!
Sen åkte vi fram och tillbaka till varandra och hälsade på varenda helg. Ibland med bil, ibland med tåg och ibland kom jag hem 4 på morgonen med tåget och skulle börja jobba klockan 7 så det var tufft. Men såklart värt det!
Tillslut började vi prata om vad jag skulle göra när min säsongsanställning går ut i oktober och efter det har jag ingen inkomst som klarar av att jag bor i en tvåa mitt i Sundsvall själv så jag måste säga upp lägenheten och då har jag ingenstans att bo. Så när Roger säger att han skulle bli överlycklig om jag ville flytta in hos honom så tänker jag "Varför inte? Jag har ingenting att förlora, Sundsvall finns alltid kvar." Så vi packar en stor släpkärra med alla mina möbler och drar till Söderköping den 22a oktober. Bara efter ett par månaders förhållande.
Vi pratar mycket om vad vi vill med våra liv och vår framtid och jag kan inte sluta tänka på hur mogen Roger kändes när han sa att han verkligen vill ha barn och familj snart och att han kände att det var mig han ville ha det med. Det är inte många 21åriga killar som kan säga en sån sak. Så när vi båda kände att vi är rätt för varandra och vi vill ha familj tillsammans så slutade jag äta mina p-piller. Jag hade ju ätit de i flera år och vi hade båda hört att det kan ta upp till ett år innan man är fri från de hormonerna.
Men den 1 december tog jag ett graviditetstest, mest på skoj för jag var ett par dagar sen, och det visade positivt! Jag bara gapade åt stickan i flera minuter och sen började jag gråta av glädje. Jag berättade för Roger så fort han kom hem och han blev jätteglad! Visst kom det plötsligt men vi kände inte att det var förhastat ändå. Det var ju vi.
Så på julafton berättar vi för släkt och vänner och alla blir jätteglada! Sen går det jättelångsamt under hela våren och Roger mår dåligt varenda dag efter jobbet eftersom han verkligen inte trivdes där han var. Men han hade en fast tjänst som det var dumt att hoppa av så han stod ut och jag kunde ju bara bidra med den lilla akassan jag hade. Även om jag sökte jobb hela tiden så vill ju ingen anställa en gravid kvinna.
Så i slutet av april får Roger reda på att en bilverkstad i Sörping ska lägga ner, eller ägaren ska gå i pension, så han tar tillfället i akt och åker dit för att prata med honom. Då får han reda på att han egentligen tänkt jobba så länge han orkar men blir intresserad av Rogers förslag på att han och hans bror ska ta över. Efter många diskussioner och möten hit och dit så står det klart att Roger och hans bror ska bli egenföretagare 1 juli 2009! Roger, som alltd velat ha eget företag, är överlycklig och då blir ju såklart jag också mycket gladare! Så det var bara för honom att jobba på tills det var dags att bli pappa.
Vi väntade och väntade och lillan verkade trivas alldeles för bra i magen. Vi som var så lyckliga att vi skulle få en dotter också vill hon inte komma ut? Det kändes som om vi blivit lurade ett tag. Men så plötsligt på kvällen den 4 augusti när vi gått och lagt oss så känns det som om jag kissat på mig. Jag försöker väcka Roger men han vaknar inte fast jag säger att vattmet har gått. Ett ögonblick trodde jag att han tänkte svika mig nu när det väl hände nånting men tillslut vaknade han och flög upp ur sängen. Men det dröjde enda till 19.27 på torsdagskvällen den 6e augusti innan hon ville komma ut. Förlossningen var fruktansvärt jobbig, tio tusen gånger värre än jag tänkt mig, men all smärta i världen hade varit värd att ta för det ögonblicket när hon äntlien las upp på bröstet. Hon var ju så otroligt vacker, vår lilla Vilma! Så äntligen var vi föräldrar!
Nu saknas bara en flytt till vårt drömhus och mitt liv känns komplett. Och förstås ett jobb till mig efter att jag pluggat trädgård men det ordnar sig nog. :D

byebye