Idag är Vilma 18 dagar och hon är nu 53cm och väger 3630g. Hon har alltså gått upp 75g över födelsevikten. Jippi! Hon blir stor så fort, min lilla groda. Hon har redan vänt sig från sidan till mage och är jättestark i både benen och nacken. Ärvt pappas muskler tror jag! ;)
I helgen har vi varit på marknad på Augustifesten i Norrköping och jag köpte en klocka i "silver" för 150kr. Så nu har jag äntligen en snygg armbandsklocka igen! Den förra blev ju bara smulor när jag ramlade i asfalten i våras. Sen har vi grillat hos Anders och Inger och jag drack ett glas vitt för första gången sen början av november förra året. Så gott det var!
Igår var både Vilmas farmor och mormor här en stund. Farmor kittade och målade om våra fönster utvändigt och mormor handlade lite mat åt oss så de var gulliga båda två!
Idag ska vi möta upp mamma på campingen och ta en promenad med barnvagnen. Jag ska inhandla lite små grejer till på lördag. Och sen ska vi hämta upp Roger när han slutar och åka och titta på ett hus som är till salu. Det är ganska nybygt och ligger en bra bit närmare Sörping och svärföräldrarna så det låter bra. Fast vi har ju egentligen inte möjlighet att flytta förän efter nyår men titta kan man ju!
Usch vad jag hatar min kropp efter förlossningen. Den var nästan finare med gravidmage. Jag klarade ju magen från bristningar under hela graviditeten men nu är det massor!! På både magen, låren och höfterna. Måste ha kommit till när barnmorskan hängde och tryckte över magen på förlossningen. Jag skyller på henne! Men nu ser jag ju ut som en blårandig tiger! Bluääää. Bristningar är det värsta jag vet. Så fult och äckligt! Iaf ska de inte finnas på min kropp! Jag ska googla lite och se om jag hittar nån bra metod om hur man får bort dem. Än så länge har jag inte gått ner speciellt mycket i vikt heller. 5 kg rasade väl bort från förlossningen och sen har jag gått ner ca 5kg till. Men det är minst tio kilo kvar till min önskevikt.
Nej nu ska jag ladda upp lite bilder på bilddagboken.
byebye
hade du inte kunnat hitta en kille i småland istället, då hade vi ju kunnat promenera en massa ihop nu ju! :D
SvaraRaderajag ska hitta nån bild från när mamma var gravid, hon var stor som ett hus, och hennes mage ser ju inte illa ut, så jag tror nog det försvinner. annars fråga jossan, tror hon fick ett gäng ränder när hon var gravid!
och lycka till med huset!
ÅÅÅåh jag vill äta upp hon!! ;)
SvaraRaderaJo det där med bristningarna är inget kul :(. Thihi söt hon är när hon tittar, sover ju mest när vi setts! Vad är det för hus? Finns det med på hemnet? Nyfiken! Pok
SvaraRaderaKul att få läsa och se nya bilder.
SvaraRaderaMåste får prata med dig " live" någon dag framöver. Bilder på bilddagboken, är det något som vem som helst kan kika in i?
Ullis
Trösta dig med att bristningarna kommer blekna, och blir till silverstrimmor - de syns knappt. Jag har bristningar på mina höfter och några på min mage, sedan jag växte så det sprakade i tonåren.
SvaraRaderaTror det inte finns något sätt att få dem att försvinna helt (ska vara operation då?) men jag är rätt säker på att du med tiden inte kommer se dem ens, de kommer bli en del av din kropp, ett tecken på den underbara resa du gått igenom, att du gjort det största man kan göra här i livet - skapat och gett liv till en underbar liten dotter!
Grattis till den lilla, hon är helt underbar!