Föräldratjänst?

För ett tag sedan läste jag i Kitty Jutbrings blogg om föräldratjänst, ett ord som jag mer och mer funderat över och tycker att alla borde tillämpa. För annars heter det ju att man är mamma/pappaledig och ledig är väl det sista man är. När man är ledig kan man ligga på en solstol och bara steka hela dagen lång, inte behöva bry sig om varken blöjor eller mat. När man är småbarn är man ju faktiskt aldrig ledig, om man inte skaffat barnvakt för en kväll förstås. Just nu har jag så fruktansvärt mycket i mitt huvud, förutom alla blöjor som ska bytas, flaskor som ska värmas, hus och hem som ska skötas, skjutsa och hämta barn på dagis och allt sånt. Men tyvärr verkar folk ha svårt att förstå att den där berömda supermamman finns inte, och man orkar inte hur mycket som helst bara för att man är mammaledig.
Just nu är vi uppbokade varenda helg enda fram till juni. Och visst, vi har ju själva valt det men usch så jobbigt det är att hålla reda på allt. Här hemma behöver vi "renovera" och organisera BIG TIME och utöver det har jag tagit på mig ganska mycket ansvar inför Mogata Marken på lördag där vi ska stå med dagis och sälja langos, ha ponnyridning och klädbytardag. Varav klädbytardagen har jag allt ansvar för och ska hålla kontakten med folk som vill lämna in, fixa nyckeln till lokalen, finnas på plats på lördag morgon före alla andra och även stanna när alla har gått hem för att städa. Hela min lördag går bort och istället för att umgås med min barn och se en överlycklig Vilma som får åka karusell så ska jag "jobba". Och så här såg det ut förra helgen också, och helgen före det. Jag engagerar mig i min barn och vill gärna fortsätta med det men om ett fåtal ska göra allt och de andra flyter med på en räkmacka då blir jag ganska irriterad. Jag får bli bättre på att säga nej helt enkelt. Tur i oturen så är jag ju faktiskt mammaledig för hade jag samtidigt jobbat heltid, hade jag aldrig kunnat ha så mycket i huvudet samtidigt.