Dags igen, för vilken gång i ordningen?

Kände att det var dags igen och ta tag i bloggen. Man är ju alltid skrivarsugen i omgångar och just nu är jag i nån form av svacka och behöver ha nånstans att ventilera lite, även om ingen läser. 

Jag har flyttar till en etta i centrala Enköping, ca 300m från skolan! Hur bra som helst! Jag har redan fått det lite hemtrevligt och i min egen stil så jag trivs. Åker ju såklart hem på helgerna ändå! Och just pendlandet är det många som imponeras av men det funkar bra för oss och egentligen har vi ju inget alternativ om jag ska kunna slutföra utbildningen så det måste ju funka. 

Det som tynger mig är nån form av ensamhet. Här i Enköping är jag ensam för att det är bara en till ur klassen som bor här, alltså svårt att umgås efter skoltid. Känner inte att jag känner nån i klassen så väl att jag anförtror mig åt dem med vad som helst. 

Hemma har jag mina närmaste vänner att umgås med men eftersom vi setts så sällan på sistone känns det som vi glidit isär, vilket är jättetråkigt! Därmed blir det som att jag känner mig ensam på hemmaplan också. Låter ju drastiskt att säga att man inte har några vänner för det har jag ju egentligen, men jag saknar att ha en väldigt nära vänskap där man delar allt med någon och inte räds för att prata om vad som helst, stort som smått. Tråkigt också att våra barn glider isär och knappt känner igen varandra längre. Hoppas verkligen att det vänder snart!  

Det jag drar som slutsats är att det är svårt att vara vuxen och svårt att som vuxen hitta nya nära vänner. När man dessutom har en hel del tråkiga erfarenheter som hindrar en som person i ryggsäcken så blir det nog ännu snäppet svårare. Hoppas, som sagt, att det vänder snart... Försöker fokusera på träning, gå ner i vikt (var ju på god väg men halkade tillbaka i gamla vanor under sommaren) och pluggandet! Har ca 190 perenner vi ska kunna till på tisdag.

Dags att byta om och dra till gymmet strax, ska köra ett pass fuego ikväll! (Typ zumba)