Jag 19årHösten 2006
Idag har jag insett två saker:
1. Dagens ungdom är blyga och lata! Ingen bra combo kan jag säga. (Och JA, jag drar alla över samma kam (kant?)) Vi har två nya praktikanter från högstadiet den här veckan och jag förstår om man inte valt praktikplats själv utan bara blivit tilldelad en plats och kanske inte ens gillar blommor. Meeeen, det betyder inte att man kan bete sig hur som helst.
Det har gått 10 år sedan jag själv gick på högstadiet (tack och lov, en fruktansvärd tid!) men jag kan inte minnas att jag var så blyg och försynt bland folk, och framför allt inte så lat. Idag hade jag ansvar för dessa två tjejer och de kunde knappt säga flaska ens. Efter att en tilldelad uppgift var klar så var de som bortblåsta, istället för att komma och fråga om fler uppgifter och vara lite framåt så står dem som en skugga på sidan om och inväntar att vi ska jaga ikapp dem för att ge dem något att göra. Viljan måste ju komma ifrån dem, eller hur? Usch, jag blir bara irriterad av att se var samhället är på väg och hur dem som ska ta hand om oss i framtiden beter sig.
2. Jag måste krypa till korset (är det så man säger?) och tacka mina kära föräldrar för allt tjat dem la ner på att få mig att hjälpa till hemma. All ved jag burit, snö jag skottat och gräs jag klippt har verkligen gett tillbaka tusen gånger i vuxenlivet. Fast jag tyckte det var pest och pina då och mer än gärna låg kvar i soffan framför teven så är jag jätteglad idag att vi var tvungna att hjälpa till mycket hemma och ta eget ansvar. Tack snälla mamma och pappa för att ni tjatade på mig! Trots att jag inte har någon kontakt med min pappa i dagsläget så finns det något som jag tänker på ibland, som han brukade säga; "I en familj hjälps man åt." Och det är något jag tänker applicera på min familj, jag vägrar se att Vilma blir en i mängden av den nya, slöa generationen!
1. Dagens ungdom är blyga och lata! Ingen bra combo kan jag säga. (Och JA, jag drar alla över samma kam (kant?)) Vi har två nya praktikanter från högstadiet den här veckan och jag förstår om man inte valt praktikplats själv utan bara blivit tilldelad en plats och kanske inte ens gillar blommor. Meeeen, det betyder inte att man kan bete sig hur som helst.
Det har gått 10 år sedan jag själv gick på högstadiet (tack och lov, en fruktansvärd tid!) men jag kan inte minnas att jag var så blyg och försynt bland folk, och framför allt inte så lat. Idag hade jag ansvar för dessa två tjejer och de kunde knappt säga flaska ens. Efter att en tilldelad uppgift var klar så var de som bortblåsta, istället för att komma och fråga om fler uppgifter och vara lite framåt så står dem som en skugga på sidan om och inväntar att vi ska jaga ikapp dem för att ge dem något att göra. Viljan måste ju komma ifrån dem, eller hur? Usch, jag blir bara irriterad av att se var samhället är på väg och hur dem som ska ta hand om oss i framtiden beter sig.
2. Jag måste krypa till korset (är det så man säger?) och tacka mina kära föräldrar för allt tjat dem la ner på att få mig att hjälpa till hemma. All ved jag burit, snö jag skottat och gräs jag klippt har verkligen gett tillbaka tusen gånger i vuxenlivet. Fast jag tyckte det var pest och pina då och mer än gärna låg kvar i soffan framför teven så är jag jätteglad idag att vi var tvungna att hjälpa till mycket hemma och ta eget ansvar. Tack snälla mamma och pappa för att ni tjatade på mig! Trots att jag inte har någon kontakt med min pappa i dagsläget så finns det något som jag tänker på ibland, som han brukade säga; "I en familj hjälps man åt." Och det är något jag tänker applicera på min familj, jag vägrar se att Vilma blir en i mängden av den nya, slöa generationen!
Några tankar om detta? Vad tycker ni själva som har barn?
Va skönt att höra att du inte mår dåligt idag av att ha behövt hjälpa till med små sysslor.
SvaraRaderaAllt blir till erfarenheter.
Du är så duktig gumman!