Oj, nästan en månad sen jag bloggade. Men det har sina anledningar. Nu är jag igång igen, iaf för en liten stund.

I måndags förra veckan drog jag min trasiga visdomstand. Och det kändes helt okej, jag förstog ju att det kunde göra rejält ont ett par dagar efteråt för det är ju ett ganska stort ingrepp.
Så på onsdagen när jag och Vilma skulle åka till pappa (och vidare till S-vall) så tog jag bara med mig ett par värktabletter och tänkte att smärtan borde gå över snart. Tyvärr hade jag fel för jag har levt på värktabletter sen dess och har fortfarande väldigt ont. Fast nu har ju själva hålet efter tanden läkt men smärtan har vandrat uppåt i käken och i örat så jag ska ringa tandläkaren senare och fråga om det är en normal smärta eller om jag fått typ öroninflammation eller nåt liknande. Jag har ju försökt tryckutjämna som man kan göra om man har lock för öronen och det går bara på det andra örat, det onda är det tvärstopp i. Konstigt.

Jag åkte iaf till mamma som det var tänkt och vi har rensat ur alla hennes förråd och hela lägenheten så nu har hon flyttat slutgiltigt. Det känns lite dubbelt eftersom nu har jag färre anledningar att åka enda upp till Sundsvall så det kommer nog bli färre resor dit, tyvärr för jag saknar verkligen staden. Men samtidigt känns det ju kul att Vilma har sin mormor på närmare håll så de kan få en bra relation.

Sen har det väl inte hänt så mycket mer. Jag och Suss var ut i lördags. Det var kul, men man känner ju att man inte har samma glöd som när man var 18. Hehe, jag blev mest dålig i magen av pizzan vi åt innan och sen kände jag mig bara trött. Men det är ju svårt att vara annat när man har en dotter som vill kliva upp klockan sex och inte kan göra sin välling själv. Men nu har Vilma faktiskt vaknat halv 9 fyra nätter i rad så det verkar ha blivit ändring på rutinerna.
Idag var jag tvungen att väcka henne för att hon skulle hinna få sin välling och göra sig klar innan vi ska åka på studiebesök på ett dagis idag! De ringde mig i tisdags och undrade om jag inte ville komma på besök (eftersom jag egentligen sökt dagmamma som förstahandsval men de har platser över i höst) och det ville jag ju så idag ska vi dit! Det är samma dagis som Vilmas kusiner går på så jag har bara hört bra om det. Känns så stort att det bara är två månader till hennes ettårsdag och tre månader tills hon ska börja på dagis/dagmamma. Helt sjukt vad fort tiden går, det är knappt att man kommer ihåg tiden med den där stora magen.

Jag höll ju alldeles på att glömma! Vilma säger MaMMa nu! Förut har hon ju sagt nanna eller wawa, eller nåt sånt men nu säger hon riktigt MAMMA! Åh, vad det värmer mitt mammahjärta, underbara unge!

Det kanske inte blev så sammanhängande men skitsamma.

byebye