Idag vill jag bara gömma mig i ett svart hål och inte komma ut förrän alla problem är lösta och vi får som vi vill. Idag orkar jag inte vara glad och ha ansvar för en 2 månader gammal dotter, men tyvärr är det ju inget man kan avstå ifrån så länge man är ensam hemma. Idag vill jag bara hoppa över hela dagen och börja hoppas igen imorgon. Är så otroligt förbannad på mäklare och allt snack de verkar köra med! Att han skulle ha kollat upp alla potentiella köpare innan han bokar visning med dem var tydligen bara bullshit. Mannen som budat utgångspriset hade redan skulder och var inte beviljad att låna för att köpa vårt hus. Så nu står vi på noll igen med ett skambud som Roger inte tänker ta. Själv är jag villig att göra i princip vad som helst för det nya huset. Om jag så måste leva på vatten och bröd ett tag för att ekonomin ska gå ihop så är det inga problem! Jag känner mig verkligen helt hopplöst desperat efter att komma härifrån. Kan inte släppa tankarna på det nya huset en sekund ens, det snurrar i mitt huvud konstant! Om man bara hade nån rik släkting som kunde låna ut pengar på avbetalning, men så är det ju inte tyvärr...

byebye