Idag är jag inte alls lika glad. Alla planer sket sig när jag öppnade bensinräkningen igår. Två resor till Sundsvall och Roger har tankat Opeln där emellan slutade på över 6200kr. Det är ungefär hela min a-kassa och sen har vi bara Rogers lön att betala alla andra räkningar på och sen leva för resten. Jippi.

Snart är det bara en vecka tills tjejerna kommer hit. Barnrummet är långt ifrån klart, inte ens så klart att det går att sova där. Hallen som jag började måla förra veckan ska målas i taket med oljefärg, som jag förstås inte har eller har råd att köpa nu. Dessutom kostar det på att ha tre gäster här även om vi delar på middagskostnaden så lär vi ju ska se oss om kanske och det brukar ju inte bli gratis. :P

Jag mår inget vidare psykist just nu. Det är sällan jag blir stressad över något men våran ekonomiska situation (den här månaden först och främst) och att det är en bebis på gång ger mig stress. Inte själva bebisen i sig för det längtar jag verkligen till! Men Roger har lite planer på gång som jag inte vill avslöja än och går dem rätt så kanske han inte kan vara pappaledig med mig de 10 dagar man får från att bebisen har kommit hem. Och bara för att jag är kvinna eller har haft bebisen i magen i nio månader då så kan jag inte automatiskt allt om bebisar och kan sköta henne själv utan problem hux flux! Och den enda jag vill ha som stöd eller hjälp då är min mamma och hon är ju 60 mil bort som ni vet. Allt känns bara piss just nu, även fast jag innerst inne är jätteglad om Rogers planer går rätt! Det kommer löna sig i slutänden, men jag ser inget ljus i tunneln just nu bara.

Om bara vårsolen kom tillbaka kanske man skulle bli lite gladare...

byebye