Nu är jag hos mamma ett par dagar igen då. Imorse var jag till tandläkarn (käkkirurgin) och det är inte ofta jag skulle kunna gråta av smärta men imorse var ett sånt tillfälle! Det var det mest smärtsamma, fruktansvärda tandläkarbesöket nånsin! Han tog fem bedövningssprutor och öven nån kräm som han la precis där det gjorde ont och ändå var det så det tårades i ögonen när han slipade ner mina hörntänder. De har alltid ilat när man äter nåt kallt och han såg att det var sprickor i emajlen men det måste ju slipas ner för att man ska kunna sätta en porslinskrona uppe på! Min underläpp var så svullen så det kändes som nån hade lagt en död fisk i munnen på mig. Usch, tur det bara är ett eller två besök kvar nu. Det blir verkligen skitsnyggt så det är värt all smärta i slutändan!

Bebisen börjar kännas nu! Det är supermysigt! Fast det är mest när h*n protesterar för det blir för trångt. Tex om man böjer sig framåt eller ligger på magen. Men det är ändå mysigt! Har ju gått in i vecka 22 nu så det känns att det närmar sig!

Jag bara önskar att man kunde få lite pengar över att shoppa lite. Det vore ju kul med en liten shoppingresa till Ullared med mina gravida tjejer eller en shoppingdag på IKEA för jag älskar deras barnserie FABLER. Det är så gulliga figurer och ljusa, fina färger!

Jag har börjat fundera över vårat hus. Jag tycker om trädgården och alla potential den har, jag gillar husets lantliga, gammaldagsa känsla och läget funkar väl sisådär. Meeen jag har en plan för alla rum, så som jag skulle vilja att det såg ut för att jag ska trivas och få en riktig "hemmakänsla", ett lugn. Och med vår ekonomi och bebis on the way rör det sig nog om år innan det projektet är klart. Och när det väl är klart kanske man trivs så bra med känslan att man inte vill flytta. Samtidigt vill jag flytta imorrn! Inte ifrån min älskade Roger, det får ni inte tro! Men till ett annat hus, annat läge, annan planlösning, mer bekvämt... Nåt som är VÅRT framför allt. Och dels vet jag att Roger satsat mycket pengar i sitt garage och inte är villig att lämna det på minst fem år. Så ord står mot ord och jag vet inte hur vi ska göra för att mötas på halva vägen. Detta är iaf något som jag grubblar och funderar på varenda dag. Kanske därför man varit lite nere och lättretad på senaste tiden. Men än en gång vill jag bara säga att jag älskar Roger mest av allt i världen (och vår lilla skatt i magen) och jag vill inget hellre än att dela mitt liv med honom! Men man måste trivas i själen också, på nåt sätt.

Nu har min gulliga mamma kokat te åt mig så jag ska göra mig en macka. Nu har jag skrivit av mig tillräckligt.

byebye