Vecka 16+3 idag. Än så länge har jag inte känt nåt, iaf inte som jag registrerat som bebisen. Jag mår fortfarande lika bra och nu är det mindre än tre veckor tills halva tiden gått. Fast det känns som om nästa halva blir jobbigare och längre än vad den här har varit. Nu kan jag iaf inte dölja magen längre men det känns fortfarande bara som fläsk runt midjan. Men ibland på kvällarna är huden så spänd så det känns som en ballong som sprängs snart. Bara två veckor kvar till UL så då kanske min lilla oro lägger sig.



Haha, min lilla Vayo är så söt! När han är ute och vill komma in på altan så ser man två små tassar och en liten nos som sträcker sig upp til fönsterrutan. Sen står han där och tjuvtittar in och munnen öppnas som ett "mjaaaaooaaoooo" men det hörs ju inte in. Han är verkligen en supergo katt men ibland blir han för jobbig. Han springer runt fötterna på en och jamar tills man plockar upp han och pussar och kramar lite på han och sen blir han tyst. Och han ska alltid sitta eller ligga i knät när man sitter i soffan. Det ä väl en sån katt alla vill ha men ibland blir det för mycket. Fidelis däremot har ju blivit värsta surkärringen. Så fort man plockar upp henne så sprattlar hon som en fisk och håller man fast henne och tvångsgosar på henne så morrar hon. Haha hon är så kaxig fast de andra katterna är tre gånger så stora.

Ååh jag längtar verkligen till sista april-helgen och hoppas att så många som möjligt kan komma! Det kommer bli supermysigt att sitta ute i bersån (japp, vi har en syren-berså som jag formklippte lite i höstas) och äta fruktsallad och dricka alkoholfira drinkar. Där kan vi sitta tills det blir mörkt och prata tjejsnack. Och det kommer förstås vara strålande sol hela helgen, det har jag bestämt!

På måndag har jag beställt klipptid hemma i timrå, hos Maggan ofcourse! Jag byter inte frisör när jag äntligen hittat en vettig. Jag tänker nog klippa mig som den frisyrbilden jag hade ute i bloggen för ett tag sen. Får se vad Maggan säger om det skulle passa mig. Men färgning har jag inte råd med så det får Anneli står för sen.

Idag fyller min systerdotter Jonna 13 år! (oj, höll på att bli 134 där) Snacka om att tiden går fort! Jag kommer ihåg att jag gick i trean när mamma berättade att jag blivit moster åt en liten tjej. Vi träffade henne när hon var ett par veckor och sen inte en enda gång förrän hon var fem år. Trist! Och jag bestämde mig för att träffa Axel minst en gång om året när han föddes 2006 men det blev när han var nästan nyfödd, ungefär ett halvår, ett och ett halvt och sen i höstas när han fyllt två. Så det är ju lite bättre men man har ju ändå ingen aning om vad de tycker om eller har för intressen när man ses så sällan. De hälsade adlrig på oss heller, varken i fjäl eller efter skiljsmässan. Jag hoppas de fått veta att de ska få en kusin iaf! :D

Inte har Plantagen ringt den här veckan heller. De kan ju iofs ta ett tag att gå igenom alla ansökningar men inte en vecka?! Kom igen, ring mig!

byebye