Det är såna här dagar man saknar tryggheten med en lägenhet i Sundsvall och en hyresvärd som kan ta på sig alla ens problem. För inatt har det inte varit kul kan jag lova.
Det började igår morse med att värmefläkten som vi har i sovrummet (som ska värma upp hela övervåningen) frös sönder och vi insåg att det var -16 ute. Jotjena, det är inte kallt hemma i Sundsvall vid -16 men här är det kan jag lova!! Så vi eldade hejvilt hela dagen och när vi skulle gå och lägga os vägrar Roger sova med typ 18 grader i sovrummet så han ger sig ut i kylan och inser att en massa kondensvatten i botten av fläkten har frusit till en stor iskaka. Jippi! Vi ställde upp ett fjuttigt värmelement i sovrummet och det var 22 grader när jag vaknade men här nere är det desto kallare kan jag lova. Det är is på INSIDAN av fönstren!!! Fattar ni att det är kallt inne då eller? Uuuuusch, jag fryser som en giraff på Grönland. Och ingen ved hade vi inne heller så ut i kylan och hämta det, går knappt att få upp dörren till vedbon. Blääää.

Klockan tre idag ska vi till MVC för första gången. Ska bli spännande! Jag hoppas verkligen att vi får nån barnmorska som vi trivs med för jag kommer inte stå ut om det ska vara en pina att gå på varje träff. Och jag tål verkligen inte de som dumförklarar en om man ställer en ovanlig fråga.
Jag har frunderat mycket över sjukdomar och allt som kan hända med barn till och med innan födseln. Jag ställer mig väldigt tveksam till om jag skulle kunna "acceptera" ett barn med till exempel downs syndrom. Eftersom jag har jobbat med utvecklingsstörda så vet jag hur de har det och framförallt hur deras föräldrar och anhöriga har det. Det är inte lätt. Dessutom vill jag att mina barn ska ha alla möjligheter i världen till utbildning, resor och all annan självständighet som jag haft möjlighet till! Med en utvecklingsstörning, iaf av de värre sorterna, blir man barn livet ut och kanske inte klarar att ens göra sin egen frukost. Måste ha personal omkring sig dygnet runt, inte veta hur mycket du får för en hundralapp eller ens knappt kan duscha själv. Det finns bara gränser och stopp hela tiden. Och alla har vi olika åsikter om det här (även vi som jobbade på gruppboendet) men jag tycker inte att de får ett värdigt liv. Det är bara att hoppas in till det sista att vårt barn är friskt på alla sätt.

Nej nu ska jag elda så in i glödhettan!!!!

byebye